lördag, januari 20, 2007

Varför är jag islamofil ateist?

Folk frågar mig hur jag som ateist kan ta islam i försvar. Det finns många svar på den frågan, men den viktigaste anledningen är att jag ser islam som en bundsförvant i arbetet för ökad tolerans och sekularisering i Västvärlden, en ohelig allians i uttryckets rätta bemärkelse.

Det är bra om islam kan bli mer spritt i Västerlandet, förutsatt förstås att dess utövare håller sig till de olika ländernas lagar. Ty förekomsten av andra religioner är för den troende det mest avgörande argumentet mot att den egna skulle vara korrekt eller sann. Så länge det bara finns en dominerande religion, är det rationellt för den troende att fortsätta tro. Men så fort det dyker upp alternativ, måste han eller hon skakas i det innersta av frågan huruvida det säkert går att säga att den egna religionen är sann och den andra falsk. Olika gudsbilder och myter florerar, och det går omöjligtvis att säga vilka som är mest sanna. Religiös pluralism torde alltså leda till en minskad övertygelse bland de troende. Därför är det bra om islam finns som ett alternativ till kristendomen. Det är mitt första delvsvar.

I ett samhälle som präglas av religiös pluralism kan staten inte annat än inta en sekulär hållning, för hur kan favoriseringen av en enda religion motiveras, när det finns många andra med stora anhängarskaror? För att klara av att härbärgera de olika trosyttringarna i samhället har staten inget annat val än att förhålla sig neutral visavi dem. Följden av att islam tar upp kampen med kristendomen om själarna blir alltså antagligen den att sekularismen stärks. Det är min andra anledning till att försiktigt favorisera islam.

Ett tredje skäl till min islamofili är att jag upplever islam som en enklare, mer logisk religion än kristendomen. Den saknar de svåra problemen med arvsynd, inkarnation och försoning, som plågar den kristna teologin, vilket lett till att denna innehåller så mycket absurditeter och fånerier. Den islamiska teologin, kalam, är långt mer rationell. Dessutom är islam i princip oberoende av mirakler, alltså brott mot naturlagarna. Det enda verkliga miraklet brukar muslimer anse vara Koranens nedsändning från Gud till profeten Muhammed. I Nya testamentet däremot flödar det över av mirakler, det ena mer befängt än det andra, som alla är ägnade att "bevisa" att Jesus minsann var Gud i mänsklig förklädnad, ytterligare en förnuftsvidrighet.

Låt mig avsluta med en anteckning om mina "trosbröder". Jag har noterat att västerländska ateister, trots att de officiellt avsvurit sig den kristna tron, ofta i grunden fortsätter att vara kristofila. De hävdar att kristendomen skulle vara finare och överlägsen alla andra religioner, speciellt mycket bättre än just islam. Men därmed visar de bara hur ohjälpligt fast de sitter i den kristna kulturen och dess arv. För att driva ut det kristna epistemet, som uppenbarligen styr deras känsla och förnuft, borde de studera icke-kristna religioner. Först då kan de förstå vidden av sitt fångenskap i kristendomens tänkesätt och mytologier, först då blir det möjligt för dem att ernå full frihet från den kristna religionens tryckande band.

11 kommentarer:

CV sa...

Tänk så olika vi kan uppleva saker. Jag upplever inte alls att kristendomens budskap om att största av allt är kärleken skulle vara en boja. Precis som jag upplever buddhismen som en bra grund upplever jag det Jesus förmedlade. Men jag har väldigt svårt att se någon frihet i en religion som till och med bestämmer hur du ska vara klädd.
Men det är väl så att vi ser olika delar av samma sak.
Min version behöver inte vara bättre eller sämre än din version.
RS
kulturbloggen.com

Grottis sa...

Man får lov att generalisera litet. Annars skulle man bara kunna prata om individuella, konkreta ting.

Visst finns det inslag i kristendomen som jag kan sympatisera med, t.ex. medmänskligheten sådan den uttrycks i berättelsen om den barmhärtige samariern, men på det stora hela upplever jag den som ett förtryck av livsinstinkterna.

Buddhismen gillar jag långt mer än kristendomen. Hoppas att jag får tid att blogga litet om den.

När det gäller din anmärkning om islam är det inte korrekt att sätta likhet mellan den och fundamentalism. I Väst har de flesta en vrångbild av den islamiska religionen.

Nihonshu sa...

Vad du hittar på åsikter åt folk...

Jag antar att jag är en av dessa "kristofiler" du talar om. I en jämförelse mellan islam och kristendom som religion väljer jag kristendomen. Men det är inte alls det samma som att kristendomen är min favoritreligion. Min favoritreligion är buddhism, följt av daoism, konfucianism, shintoism, asatro, grekisk mytologi. Någonstans mellan plats 10 och 20 hamnar kristendomen för mig. Och låt mig förklara varför:

Kristendomen är fylld av paradoxer, den är fylld av logiska fel. Den har ett mycket bra huvudbudskap i förlåtelsen. Men allt runtomkring är så irrationellt att det känns löjligt för mig att se på religionen som helhet som bra. En annan aspekt som ger kristendomen pluspoäng är att jag är svag för både arkitektur och litturigier (mässor) inom kristendomen. Framförallt medeltida litturgier inom katolicism och ortodox lära. Detta som en skada av mina studier i just medeltidsarkeologi. Nu tycker jag hyffsat mycket om islams arkitektur också - så exempelet är egentligen helt irrelevant.

Ang islam så är islam mycket mer riktigt (iaf lite) mer tydlig kring monoteismen, fast statusen Muhammed bevisligen har i muslimska länder tyder på att folk inte helt kan hålla isär gudomligheten från honom. Den största anledningen till att jag inte gillar islam är den totala frånvaron av reformationsprocess inom religionen och det enorma fokuset på våld (att islam är fredens religion är nog århundrats mest obegripliga påstående - eller du vill se lite hotskyltar från muslimer där "erkänn att islam är fredligt, annars..." ska behövas?

Snarare än att bli mer och mer tolerant mot omvärlden har den blivit mer och mer intolerant. Jag vet inte hur många muslimer jag har mött som med kåt uppsyn talar om dagen då islam dominerar hela världen. Även du gör det ju tex.

Du talar om att islam behövs för sekulariseringen - jag förstår inte vart du vill komma, skulle det råda mer sekularisering i islam-dominerade länder än i kristendoms-dominerade? Nej inte direkt. REnt skitsnack. Skulle det råda mer sekularisering i islam än inom det sekulära självt? Nej inte direkt.

Det finns nästan överhuvudtaget ingen religiös tolerans inom muslimska länder. Det är DÄR som kyrkor bränns ner. Prova ansök om tillstånd att bygga en kyrka i Iran tex.

Som CV säger, jag uppfattar allt väldigt olika. Jag kan inte alls ens föreställa mig hur du kommer fram till dina slutsater om att islam = religionsfrihet.

Du talar också om hur vi i väst har en vrångbild av islam som fundamentalism. Visst är det så att var och varannan muslim inte alls följer koranen till punkt och pricka. Men den stora skillnaden mellan liberala muslimer mot liberala kristna är att de liberala muslimerna på uppmärksammandet av detta alltid är lite skamsna kring att de inte ber fem ggr om dagen eller har smakat rödvin och bacon. Liberala kristna anser att fundamentalisterna har FEL. Liberala muslimer anser inte att fundamentalistena har FEL. Jag har inte mött en enda muslim i diskussion på nätet som inte för jämnan beklagar sig om hur "dålig" muslim han är, att han inte lever rätttroget nog osv.

Muslimer är mer fundamentalistiska i hjärat än vad de någonsin skulle erkänna i politiskt korrekta sammanhang. De flesta muslimer ser ett ideal i ett kalifatstyre. Motsvarande siffra för kristna som drömmer om en kristen teokrati är försvinnande liten.

Detta inte så konstigt - för vad betyder just ordet "muslim"? ;-)

Nihonshu sa...

Förövrigt - vad är det för pluralism du talar om inom islam och muslimska länder? Skulle det finnas mer tolerans inom ett muslimskt land med 3-4 etniska grupper än någonannanstans? Vad är det för påstående? Ge mig ett konkret exempel på ett muslimskt land med flera etniciteter med olika religionstolkning där det INTE råder väpnad konflikt mellan just dessa.

Jag kan seriöst inte komma på ett enda. Däremot kan jag komma på massor av sekulära länder där det finns olika religionsutövare i som INTE slår ihjäl varandra JUST eftersom det sekulära religionsfriheten styr som moralnorm och INTE islam.

Nihonshu sa...

Märkligt att du inte svarar?

Grottis sa...

Nihonshu,

Jag svarar så gott jag hinner.

Du tar upp en massa politiska och sociala förhållanden i de muslimska länderna. Jag talar däremot om religionen islam, inte om hur olika makthavare använder sig av religion för att styra sina stater.

Anonym sa...

Har ni varit i Marocko någon gång?
Det är ett muslimskt land med både kristna,judar och ateister. Men jag har aldrig sett någon som bränner deras kyrkor eller synagoggor...ta en titt i världen innan ni öppnar munnen.

Duva sa...

Jag tycker att det som du (Grottis) skriver är underbart! Ändå är jag själv mycket troende på Gud… Vad olika vi kan se saker som CV sa, fast ändå på samma gång väldigt lika… Har du tänkt på att Islam och Kristendom kanske är Guds språkrör fast från olika kulturer och samhällssystem? Har du tänkt på att Gud kanske vill att människor ska bli sekulära? Har du tänkt på Gud kanske ser Islam och Kristendom som sina älskade barn som aldrig vill sluta bråka med varandra? (Läs 666… Koranen sura 6 kapitel 66 och däromkring. Observera att det är olika verser i olika översättningar men läs sammanhanget så förstår du vad jag menar.) Har du tänkt på Gud kanske velat ha flera religioner för att det ska bli uppenbart vilka som verkligen tror på honom (Jämför bibelns berättelse om när Salomo avgör tvisten mellan två kvinnor genom att föreslå att hugga ett barn mitt itu… Kanske är det Gud som är barnet och Islam och Kristendomen som är kvinnorna?) Och vem är mer sekulär än Jesus? Är det verkligen det religiösa han uppmanar? De religiösa var förvisso Fariséer och Sadukeer men dom är inte precis några hjältar i bibeln… Saliga dom ödmjuka och rättvisa… Jag var hungrig och ni gav mig och äta… Var står det något om religiositet i dessa sammanhang? Om man läser Matt 12:22-12:37 så bör man inse att det ”goda” är förmer än det ”religiösa/människosonen”! För det ”goda” är själva meningen med det ”religiösa/människosonen”. De som kallar gott för ont och ont för gott är sannerligen de som går vilse oavsett vilken religion de åberopar eller inte åberopar. Och den som inte vet vad som är gott eller ont känner inte Gud. Lär alltså känna Gud men bli inte religiös… Matt 7:15-7:23 samt Matt 21:28-32…

Duva sa...

Oj, jag glömde att avsluta med min favorit hälsning ”Frid” som är särskilt lämplig när man brottas i teologiska frågor. Eller ska jag kanske skriva ”islam” för det är faktiskt ”frid” som är den närmaste etymologiska betydelsen av ordet ”islam” eller kanske ännu närmre ”fred”. Jag är inte säker på att det var det Nihonshu åsyftade när hon/han ställde frågan utan att besvara den. Av sammanhanget tror jag snarare att Nihonshu menar att ”Islam” närmast skulle översättas med ”underkastelse” vilket ur ett språkperspektiv är fel även ifall betydelsen av det arabiska ordet för ”frid” har en tendens till att vara antonymt med ett ord som ”utmanande” och synonymt med ordet ”undergiven”. Men det är snarare en teologisk omtolkning… Att hålla fred och vara fridfull är att underkasta sig Gud…

Sen såg jag att jag mest hade citerat bibeln och inte så mycket koranen i mitt resonemang om att lära känna Gud men inte vara religiös. Om jag skulle nämna alla ställen i koranen där Gud uppmanar till att inte tvista i ”religiösa” frågor skulle jag få citera halva koranen. Men en rekommendation är Surorna 2:88-2:111 (Zetterstéen) och lägg särskilt märke till de två sista verserna... Att läsa Guds ord är inte alltid så lätt som man kanske skulle hoppas… Är det månde någon som fintar med oss? ;)

Frid!!

johannes sa...

Bara en lätt anmärkning duva. Översättning av ordet Islam ligger faktiskt närmast underkastälse i det svenska språket. Missuppfattning ligger i naturen av den underkastelsen. Jag föredrar ordet överlämning. Man överlämnar sig helt och hållet till Allah.
Det är rätt roande att se nihonshus inlägg. Du tror inte att det är det patrirkala samhällsstrukturen eller det faktum att det är tillåtet att ha en avikande syn på religionen.
Bokstavstroende kristna är precis lika galna som shariasnubbarna i iran. De vill ta livet av homosexuella osv. Märk väll att jag säger BOKSTAVSTROENDE kristna. De ligger bara efter id en teologiska utvekcling, en sisodär 500 år.
ALLT är en tolkningsfråga. Det är ingen skillnad på en muslim med öppet sinne än en kristen.

the j-man sa...

*inte är tillåtet ;)