Påven söker föra in Gud i politiken

Många av dem som vurmar för kristendomen brukar framhålla som en av dess stora förtjänster att den skiljer mellan religion och politik och inte lägger sig i den senare. Det stämmer naturligtvis inte att kristendomen skulle besitta någon sådan förtjänst, vilket historien bär tydliga vittnesbörd om. Allt sedan 300-talet, då kristendomen blev statsreligion i det romerska riket, har den varit nära lierad med den världsliga makten. I nutiden är USA ett exempel på hur kristendomen kommit att styra mycket av politiken. Den sittande presidenten säger sig vara utvald av Gud och ta order från honom.

Här i Europa har religionen till ganska stor del utmönstrats från det politiska arbetet. Men motkrafter finns. En av de största utgör förstås den katolska kyrkan. I samband med EU:s femtioårsdag har påven försökt få in en skrivelse i jubileumsdeklarationen om Gud och kristendomen som unionens grund, vilket Dagens Nyheter kunde berätta om igår. Som tur är har en majoritet av medlemsstaterna gått emot den kristna framstöten; det blir ingen skrivning om någon kristen värdegrund för EU.

Att en majoritet av EU-länderna vill hålla religionen utanför politiken är mycket positivt. Det vore olyckligt om den sekularisering som inleddes i Europa med den franska revolutionen 1789 och som bygger på universella värden, grundade i förnuftet, nu skulle börja rullas tillbaka. Världen behöver inte mer religion, utan mindre.

Andra bloggar om: EU, påven, katolicism, politik, religion, kristendom, sekularisering

Jesus: Bibeln är Guds ord

Som bekant är Jesus den yttersta auktoriteten för de kristna. Vad hade han att säga om de bibliska skrifterna? När man läser Bibelns evangelier, får man onekligen intrycket att också han menade att Gamla testamentet är Guds ord, åtminstone talades detta ord av de gammaltestamentliga profeterna. I vilket fall som helst kan inte GT upphävas enligt Jesu bestämda mening, vilket är ett viktigt observandum. I Johannesevangeliet säger han:

"Lagen [dvs. Gamla testamentet] kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas."
Joh 10:35

När det gäller Jesus egen insats, får man räkna med att hans ord också var Guds, eftersom Jesus och Gud delar på samma väsen i treenigheten. Annorlunda kan detta uttryckas som att Jesus både var helt och hållet mänsklig och fullkomligt gudomlig, hur nu det nu är möjligt, men så lyder dogmen. Vi bör alltså räkna med att det Jesus säger i evangelierna och på andra håll i NT på samma gång är Guds ord. Johannes skriver:

"Ty den som Gud har sänt talar Guds ord."
Joh 3:34

Avslutningsvis kan man notera att Hebréerbrevet understöder vad som just har sagts: att såväl Gamla testamentets profeter som Jesus har talat Guds ord. Jesus anses rentav ha fungerat som ett direkt språkrör för Gud; genom Jesus har Gud talat. I brevet läser man:

"Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom."
Heb 1:1-2

Genom dessa citat stärks förstås tesen att Bibeln gör anspråk på att vara Guds ord. De flesta av dagens kristna gör allt för att distansera sig från en sådan uppfattning. I stället menar de att Bibeln är en helt och hållet mänsklig tolkning och konstruktion, om än den religiösa upplevelsen av Gud har fått vara med och inspirera på något hörn. Frågan är om dessa liberala kristna har något fog för detta, om man ser till vad som faktiskt står i den Heliga skrift.

Andra bloggar om: Bibeln, kristendom, Jesus, bibeltolkning, fundamentalism, bokstavstro, religion

Paulus: Bibeln är Guds ord

Kristna och andra har noterat att Koranen utger sig för att vara Guds rena och oförfalskade ord. Detta har de sett som en belastning hos islam, då de föreställt sig att muslimer därmed vore tvungna att slaviskt underkasta sig de koraniska verserna. Vad som däremot undgått dessa islams belackare är att också Bibeln gör anspråk på att vara Guds direkta ord. Här skulle man kunna peka på bibelställen i mängd från Gamla testamentet, men kristna brukar vara lite kitsliga med hänvisningar dit. Därför skall jag välja något ur Nya testamentet. Jag väljer Paulus. Trogen sin grandiosa självuppskattning skriver han i ett av sina brev att han förkunnar Guds rena och oförfalskade ord:

"Jag är ju inte som de många som schackrar med Guds ord, nej, jag förkunnar det oförfalskat, som det kommer från Gud, inför Gud och i Kristi tjänst."
2 Kor 2:17

I ett annat brev berättar Paulus om en predikan, där man utlagt de bibliska texterna inför församlingen. Han är noga med att understryka att det inte handlar om ord författade av mänsklig hand; orden kommer tvärtom från Gud själv.

"Därför tackar vi också ständigt Gud för att ni lyssnade till Guds ord i vår predikan och tog emot det, inte som ett människoord utan som vad det verkligen är: Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende."
1 Thess 2:13

Avslutningsvis kommer Paulus i en epistel in på den Helige Ande, som påstås vara den aspekt av den treenige Guden som dikterat vad som står i i de heliga skrifterna. Pauli skrivkonst hemfaller ofta åt svammel och dunkelhet, som gör att uttryckssättet inte alltid bir så exakt och koncist. Därför måste lite mera tas med i citatet den här gången:

"Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.

Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss — vi tolkar andliga ting med Andens hjälp."
1 Kor 2:9-13

När Palus och hans medapostlar talar om Gud och om gudomliga ting är det enligt de citerade styckena inte något som de själva funderat ut eller kommit på. Det de säger får de i stället från Gud via den Helige Ande; de talar med gudomlig auktoritet.

Om man skall gå efter Pauli ord, och det måste väl den kristne, är alltså även Bibeln Guds ord, precis som Koranen. Den sekuläre kan därmed dra slutsatsen att Bibeln gör anspråk på att vara nedsänd av Gud.

Andra bloggar om: Bibeln, kristendom, Paulus, fundamentalism, bokstavstro, religion

Islamisk väckelse i Egypten

Ikväll visade Kunskapskanalens program Mera om världen två timmar med reportage om kultur och politisk opposition i dagens Egypten. Mycket intressant, lärorikt och spännande. Bland de intervjuade var Susanna Olsson, som forskar på nutida rörelser inom islam. Hon berättade att en väckelsevåg går genom Egypten sedan några år. Det är inte islamism, alltså en politisk tolkning av islam, utan en fromhetsinriktad muslimsk tro som nu bryter fram. Inriktningen har alls inga politiska mål eller syften. I stället fokuserar den på den enskilde muslimens trosliv, på fromhet, individuella karaktärsdrag (hur är man som god muslim?) och den personliga vardagen. Det rör sig alltså om en islam för den enskilde personen, tillämpad i hans eller hennes privata liv.

Ett av de mer synliga tecknen för denna islamiska väckelse är att så gott som alla egyptiska kvinnor bär slöja, vilket inte var så vanligt i landet för 30-40 år sedan. Många bär den just därför att de ryckts med i och blivit en del av den pågående väckelsen; de vill helt enkelt uttrycka sin fromhet och religiositet genom att anamma den islamiska klädedräkten. Som sagt är denna rörelse, just nu kanske rentav starkare och mer inflytelserik än egyptisk islamism, fullkomligt opolitisk, och därför känns det ännu mera märkligt att så många västerlänningar fördomsfullt tror att slöjan på en muslimsk kvinnna alltid är en politisk symbol. I den breda nutida islamiska väckelsen i Egypten signalerar slöjan tvärtom ett intresse för privat fromhetsliv utan samhälleliga kopplingar; den är i detta fall en symbol för personlig, varm religiositet.

Andra bloggar om: slöjan, islam, religion, väckelse, Egypten

Besattheten vid det förmenta slöjtvånget

Många icke-muslimer har för sig att så gott som alla minderåriga muslimska tjejer med slöja bär den under tvång. Som ett generellt påstående stämmer inte detta, men här vill jag tala om de fullkomligt orimliga proportioner som slöjfrågan har antagit och orsakerna därtill. Även om det nog händer att muslimska flickor tvingas att bära slöja av sina föräldrar, är det ingenting mot det massiva kvinnoförtryck som pågår i det svenska samhället, av svenskar mot svenskar. Att hundratusentals svenska kvinnor misshandlas och våldtas av svenska män är en betydligt mer angelägen fråga än huruvida det kan ha förekommit att nioåriga muslimskor har tvingats ta på sig slöja utanför hemmet.

Är besattheten av slöjan ett sätt för svenskar att slippa ta itu med det egna kvinnoförtrycket, att vända bort uppmärksamheten och skyla över? Handlar det om den psykologiska mekanism som kallas projektion, att det man hatar hos sig själv tycker man sig se hos andra? Eller kan det rent av vara så att talet om slöjtvång är ett sätt att legitimera främlingsfientlighet och kulturrasism? Slöjan är ett förtryck, påstår man, och därför är det befogat att gå till rätta med den muslimska kulturen och motverka den, ja helst bör den muslimska invandringen stoppas helt. Så resonerar de främlingsfientliga krafterna.

Antagligen spelar alla tre faktorerna. in. Talet om slöjtvång riktar uppmärksamheten bort från det inhemska kvinnoförtrycket. Det är ett uttryck för projektion, och det legitimerar främlingsfientlighet. Utan sådana mekanismer blir det obegripligt hur svenskar i gemen har kunnat bli så oerhört besatta av slöjan och det befarade tvånget att bära den. När det påstådda slöjtvånget blir en anledning att förtrycka muslimer är det för övrigt verkligen dags att sätta ned foten. Då har det gått för långt.

Andra bloggar om: slöja, muslimer, slöjtvång, islam, integration

Svenska muslimer vill inte ha sharia-lag

"Extrema konservativa muslimer vill ha egna lagar. Men det är något som de flesta muslimer starkt är emot — och till och med upplever som ett hot." Det hävdar imamen Abd al Haqq Kielan i en debattartikel i dagens Expressen.

Kielan påtalar det betydelsefulla för integrationsprocessen att imamer är uppvuxna och utbildade i Sverige, och han kommer i sammanhanget in på det faktum att de flesta muslimer i landet tar avstånd från särlagstiftning för deras del, det vill säga sharia-lagar. Kielan skriver:

"När imamerna kommer från utlandet tar de med sig värderingar och attityder som ofta inte fungerar här, och som i värsta fall innebär segregering och konflikter.

Ett exempel ser vi i de årligen återkommande kraven på särlagstiftning för muslimer som kommer från ett visst, numera ökänt, håll bland de i Sverige verksamma muslimska föreningarna. Dessa krav upplevs som ett hot av de flesta muslimerna i Sverige och leder till onödiga motsättningar och ger oss muslimer dåligt rykte."

Gud är förlåtaren också enligt islam

Även sådana kristna som förstår att de och muslimerna dyrkar samma gudom, brukar ha en väldigt skev och illa underbyggd syn på den koraniska gudsbilden. Dessa kristna tänker sig att den koraniske guden är grym, sträng och oförsonlig, medan den bibliske är kärleksfull och förlåtande. Bibelns Gud förlåter, säger de, men inte Koranens.

Denna kristna föreställning är emellertid en fördom. Enligt Koranen är det Guds främsta attribut att vara barmhärtig, förbarmande och förlåtande. Tittar man efter i muslimernas heliga skrift, upptäcker man att Gud kallas förlåtaren i åtta stycken verser, där också Guds egenskap att vara den mest barmhärtige anges. Verserna är som följer.

7:167. Därtill har er Herre [Gud] fastställt, att Han kommer att upphöja emot dem människor som kommer att vålla dem svår förföljelse tills Återuppståndelsens Dag. Er Herre är ytterst effektiv med att verkställa straff, och Han är utan tvivel Förlåtaren, Barmhärtigast.

15:49. Informera Mina tjänare om att Jag [Gud] är Förlåtaren, Barmhärtigast.

40:42. [En troende egyptier sade:] "Ni bjuder in mig till att vara otacksam mot GUD, och till att sätta upp idoler vid sidan av Honom som jag inte känns vid. Jag bjuder in er till den Allsmäktige, Förlåtaren.

42:3. Inspirerar dig, och de före dig, gör GUD, den Allsmäktige, Visast.
42:4. Allting i himlarna och på jorden tillhör Honom, och Han är den Högste, den Store.
42:5. Himlarna ovan dem brister nästan av vördnad för Honom, och änglarna prisar och glorifierar sin Herre, och de ber om förlåtelse för dem på jorden. Absolut, GUD är Förlåtaren, Barmhärtigast.

46:8. När de säger, "Han hittade på det här," säg, "Om jag hittat på det här kan ni inte skydda mig från GUD. Han är fullt medveten om allt ni planerar. Han räcker som vittne mellan mig och er. Han är Förlåtaren, Barmhärtigast."

Bland verserna är det tre stycken, där Guds förlåtande egenskap särskilt framhävs.

7:155. Du [Gud] är vår Herre och Mästare, så förlåt oss, ös Din nåd över oss; Du är den bäste Förlåtaren.

12:97. De sade [till Josefs far], "Fader, be för vår förlåtelse; vi hade verkligen fel."
12:98. Han sa, "Jag kommer att be min Herre att förlåta er; Han är Förlåtaren, den Barmhärtigaste."

28:16 Han [Mose] sade, "Min Herre [Gud], jag har kränkt min själ. Snälla förlåt mig," och Han förlät honom. Han är Förlåtaren, Barmhärtigast.

Det finns naturligtvis många fler suror och verser i Koranen med förlåtelsetema. Till dem ges det säkert anledning att återkomma rätt snart.

Andra bloggar om: Gud, islam, religion, Koranen, gudsbild

Gudstron motsäger evolutionsteorin

Är teismen, alltså den Gudstro som finns i t.ex. kristendomen, förenlig med biologins utvecklingsteori, enlig vilken allt liv i universum har genomgått en utveckling till följd av variation och selektion? De flesta liberala kristna brukar hävda att det inte finns något i Guds existens som motsäger evolutionsteorin. Men det gör det allt, menar jag, för Gud är just ett levande väsen som inte själv utvecklats, en punkt som teologerna noga brukar framhålla. Man kan ställa upp följande lilla slutledning, som visar detta.

1. Premiss: Enligt evolutionsteorin har allt levande, alla varelser genomgått en utveckling.
2. Premiss: Gud är ett levande väsen.
   
3. Premiss: Gud har inte genomgått någon utveckling utan har alltid varit densamme.
4. Slutsats: Alltså är evolutionsteorin falsk.

Guds existens vederlägger alltså evolutionsteorin. För den liberale teisten, som accepterar vetenskapens bild av naturen och universum, kan teorin bara räddas genom att dess tillämpningsområde inskränks till att endast gälla allt levande utom Gud. Men det sker naturligtvis helt ad hoct, därför att det inte finns någon annan, oberoende bevisning som säger att evolutionsteorin inte skulle gälla universellt. Man kan inte helt inskränka naturvetenskapliga teorier så fort det passar en själv.

Den vetenskapsvänlige teisten har fått ännu ett problem på halsen, verkar det som. Plötsligt är det bara en hårsmån som skiljer denne från kreationisten.

Andra bloggar om: ateism, filosofi, Gud, religion, vetenskap

Har du nyss lämnat kristendomen?

Då kanske Exkristen.se är något för dig. Exkristen.se är en helt nyöppnad webbplats för människor som av en eller anledning omorienterat sig i tillvaron och lämnat kristendomen. Kanske har de utsatt sin tro för kritisk granskning i förnuftets ljus eller drabbats av någon erfarenhet som starkt utmanat tron, t.ex. att goda människor sällan tycks få ut någon lön av Gud. Hursomhelst avser Exkristen.se att vara en resurs och ett stöd för dem som valt att gå en annan väg genom livet utan sin gamla kristna tro.

Sajten förklarar sig i egna ord vara "en mötesplats för människor som lämnat sin tro och som inte längre kan/vill söka svaret på livets frågor i religionen, ett bollplank för sökare och tvivlare samt en inspiratör och försvarare för kritiskt tänkande." De två sista leden i deklarationen indikerar att alla människor med ett genuint intresse för livsfrågorna är välkomna. Webbplatsen har också ett forum där livsåskådning och relaterade ämnen diskuteras.

Formgivningsargumentet är cirkulärt

Ett av de bästa sätten att avfärda formgivningsargumentet — att naturens ändamålsenlighet vittnar om en skapare — är att, som David Hume först gjorde, peka på dess cirkularitet.

Så här resonerar den gudstroende, som anammar argumentet, i en cirkel, något förenklat.

— Titta, naturen är intelligent formgiven! Alltså måste det finnas en intelligent formgivare, dvs. Gud.

Resonemanget är cirkulärt, därför att slutsatsens sanning förutsätts i premissen. Därför är formgivningsargumentet värdelöst; det bevisar ingenting alls. Det är ett icke-bevis.

(Not: Formgivningsargumentet brukar på svenska heta designargumentet och på engelska "the intelligent design argument". Jag prövar här en ny terminologi.)

Citat av den antikristne Nietzsche

Att Friedrich Nietzsche var en svuren motståndare till kristendomen känner säkert många till. Han måste faktiskt betraktas som en av idéhistoriens allra största ateister, alltid giftig, skarp och dräpande i sina utfall mot religionen. Som en blygsam hyllning till mannen som filosoferade med hammaren, har jag ställt samman en liten citatsamling i ämnet. Nietzsches storhet som aforistiker framgår klart av dessa brottstycken. Mycket nöje!

"Den siste kristne dog på korset."

"Det är besynnerligt att Gud lärde sig grekiska när han ville bli författare — och att han inte lärde sig det bättre!"

"Efter att ha kommit i kontakt med en religiös man så känner jag alltid att jag måste tvätta händerna"

"Det kristna beslutsamheten om att världen är frånstötande och usel har gjort världen frånstötande och usel."

"Man gör klokt i att ta på sig handskar när man läser Nya Testamentet; förekomsten av så mycken orenhet nästan tvingar en till det... Jag har förgäves letat efter ett enda sympatiskt drag... allt är feghet och självbedrägeri."

"Fanatismen är den enda viljestyrka som också de svaga och osäkra kan mönstra."

"Så mycket kärlek och godhet finns inte här i världen att man har rätt att slösa bort dem på uppdiktade väsen."

"Om gudar funnes, hur kunde jag då uthärda att inte själv vara en gud. Alltså finns det inga gudar."

"Det är färdigt med prästerna och gudarna när människan blir vetenskaplig."

"Varken som moralkod eller som religion har kristendomen någon kontakt med tingen som de verkligen är."

"Man får betala dyrt för odödligheten; man måste dö flera gånger om medan man fortfarande lever."

"Vilkendera gäller, är människan ett av Guds misstag eller är Gud ett av människans?"

"Det finns inte tillräckligt med religion i världen för att förstöra världens religioner."

"Gud är en tanke som gör krokigt allt det som är rakt."

"Så länge människan har funnits till har hon glatt sig för litet. Endast detta är vår arvsynd."

FN:s klimatrapport och det amerikanska motståndet

Alldeles nyligen presenterades FN:s allra senaste klimatrapport med nya uppdaterade uppgifter och en förstärkt hotbild. Utvecklingen mot ett varmare klimat tycks gå snabbare än vad någon förväntade sig för sex år sedan, då förra rapporten kom. Världens största marodör när det gäller koldioxidutsläpp är USA. Ändå har man i landet en synnerligen ljum inställning till klimatforskarnas alarmerande data. Hur kommer det sig?

I USA finns en religiös likgiltighet, särskilt bland de högerkristna, gentemot klimatvarningarna. Det är allmänt känt att Bush-administrationen — presidenten är dessa kristnas nuvarande beskyddare och ledare — motarbetar och försvårar för de amerikanska klimatforskare som ansluter sig till den allmänna meningen i övriga världen att hotet mot temperatur- och väderförhållandena måste tas på allvar.

I en ganska färsk undersökning visade det sig att 42 procent av alla amerikaner var antingen helt säkra eller ganska säkra på att Jesus skulle komma tillbaka under deras livstid. Med en sådan inställning finns det förstås inte mycket anledning att göra något åt utsläppen eller att förbättra miljön. Med Jesu ankomst kommer ändå allting att ställas till rätta på jorden, lyder den fasta övertygelsen, inklusive naturen.

Det ligger något mycket oroväckande i detta att blind tro tycks hålla på att bädda för en framtida global katastrof.

* * *

För övrigt har jag placerat min blogg i Jönköping på bloggkartan.se, ty jag föddes och växte upp där. Inte sällan bloggar jag också därifrån.

Kristendomens urkommunism

Uppfattningen att kristendomen skulle vara helt opolitisk och sakna vision om det goda samhället stämmer inte. Det framgår om man läser två inledande kapitel av Nya testamentets Apostlagärningarna. Där lanseras en social idealbild, som uppvisar många av kommunismens kännetecken.

Ofta får man höra att kristendomen skulle vara en helt opolitisk religion, gärna kontrasterad mot islam, som påstås sakna en distinktion mellan religion och politik. Islam är till sin natur politisk, sägs det, medan kristendomen har en inneboende egenskap att åtskilja det andliga eller tron från det världsliga och samhället. De som vädrar dessa åsikter har uppenbarligen helt glömt bort att Bibelns Nya testamente visst innehåller en social vision, en relativt klar idé om hur samhället bör utformas. Den framkommer särskilt tydligt i Apostlagärningarna.

Vad är det då för social vision som lanseras i Apostlagärningarna? Det är ett slags teokratisk urkommunism. I två passager beskrivs denna kommunism. De handlar om tiden precis efter det att Jesus hade farit upp i himmelen för att, som det heter, sätta sig på Faderns högra sida. Jesu lärjungar eller apostlar arbetade då med att sprida Ordet och bilda de första församlingarna, som med en samlande beteckning brukar kallas för Urkyrkan.

Av textställena framgår att de första kristna levde i ett slags samhälle eller samfund, bestående av flera tusen medlemmar. Det första stället beskriver den gemenskap som rådde mellan samfundsmedlemmarna, och jag har fetstilat de intressanta fraserna:

"De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna.

De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem."
Apg 2:41-47

I det andra textstället, lite längre fram i Apostlagärningarna, skildras återigen egendomsgemenskapen, jämlikhetssträvandena och kollektivismen:

"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt.

Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.

Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna."
Apg 4:32-37

I de två citerade styckena framkommer att man i den tidiga kristendomen såg ett kommunistiskt samhället som något eftersträvansvärt. Följande kännetecken på ett kommunistiskt samhällsideal kan utläsas:

• en ledargrupp (apostlarna) formulerar och förmedlar ideologin,
• avskaffande av privategendom,
• egendomsgemenskap eller kollektivt ägande,
• kollektiva måltider,
• social rättvisa: man hjälper varandra och ingen skall lida någon nöd,
• man bidrar till det gemensamma efter förmåga,
• en form av distributiv rättvisa: av livets nödtorft får man sig tilldelat efter ens behov,
• egalitarism: ingen får mer än han eller hon behöver.

Det finns alltså en politisk vision nedlagd i NT, en vision om ett klasslöst, egalitärt samhälle, där privategendomen avskaffats och där man äger allt gemensamt. Med andra ord är kommunism den önskvärda samhällsideologin. Varför hör man så sällan om detta? Kan det vara därför att många politiskt kristna befinner sig på högerkanten, såsom den amerikanske presidenten G.W. Bush? De vill ta fasta på helt andra ställen i Bibeln, mer i linje med deras konservativa agenda, exempelvis de ställen som påbjuder underkastelse.

Hursomhelst visar de citerade passagerna ur NT att kristendomen inte alls är opolitisk utan visst har en idé om det goda samhället inbakad i sig. Det kan vara bra att komma ihåg detta, för då förstår man att det inte finns någon anledning att betrakta kristendomen som överlägsen alla andra religioner, därför att den skulle sakna föreställningar om en önskvärd samhällsutformning. Sådana har den.

Skeptiska och antireligiösa citat (övers.)

För en tid sedan publicerade jag en samling citat från några tänkare. En del av dem var på franska och tyska. Då lovade jag att göra en översättning. Den kommer här.

"Alla religioner är dåraktiga med sin barnsliga moral och sina egoistiska löften, monstruöst idiotiska. Det enda säkra är döden." baron d'Holbach (1723-89)

"Den sanna materialismen gör Gud till en omöjlighet, uppenbarelsen till ett hjärnspöke och det kommande livet till en absurditet." Condorcet (1743-94)

"Evangeliet är ingenting annat än en orientalisk roman, som varje människa med gott förstånd finner motbjudande och som enbart förefaller rikta sig till de okunniga, idioterna, folkets slödder — de enda som det förmår att förföra." André Gide (1869-1951)

"Gud är en narcissistisk neuros; han har skapat alla människor för det särskilda syftet att få dem att beundra honom." Albert Camus (1913-1960)

Condorcet och baron d'Holbach var franska upplysningsfilosofer, Gide och Camus skönlitterära författare, dessutom nobelpristagare, 1947 respektive 1957. (Det verkar som katolicismens grepp om Frankrike förmått landets intellektuella till särskilt hätska angrepp mot kristendomen.) Två tyska filosofer får avsluta.

"Ingen är så förryckt att han inte finner en ännu mera förryckt som förstår honom."
"Filosofin är ett slags hämnd på verkligheten."
"Asketen gör en nödvändighet av dygden."
Friedrich Nietzsche (1844-1900)

"Religionen är folkets metafysik." Arthur Schopenhauer (1788–1860)

Religiositet ett överlevnadsvärde?

Ibland får man höra — ofta från apologeter som för en stund ikläder sig naturvetenskapens kappa — att religiositet är något nedärvt hos människan, något som sitter i hennes gener, därför att det religiösa förhållningssättet till världen skulle innebära ett överlevnadsvärde. Dessa apologeter har då exemplifierat med den styrka och tröst, som religionen förmår att skänka (troende) människor i tider av kris och sorg.

Men även om religiositet innebure en överlevnadsfördel, så är den dock ringa jämfört med den som vetenskaplighet innebär. Vetenskapen tillåter människan att förklara skeenden, att förutsäga kommande händelser och att handla framgångsrikt. Den gör att vi kan lättare kan tillgodose våra materiella behov, bota människor från sjukdomar, befria oss från irrationell fruktan och ångest et cetera.

Som positivismens grundare Auguste Comte skrev så handlar vetenskapen om "att veta för att förutse för att kunna". I själva verket utgör den vetenskapliga attityden den ultimata överlevnadsfördelen.

Påvens ultra-konservatism

Ju mer jag får reda på om den relativt nye påven, desto mer betänklig blir jag. Nedan presenterar jag denne Benedictus' åsikter i en rad aktuella frågor genom att citera honom själv.

Påven om homosexualitet
"Även om den homosexuelles särskilda läggning inte är en synd, är den ändå en mer eller mindre stark böjelse mot något inneboende moraliskt ondskefullt; och således måste läggningen i sig ses som en faktisk störning. Därför bör speciell hänsyn och prästerlig uppmärksamhet riktas mot dem som lider av detta tillstånd, så att de inte leds att tro att utlevelsen av deras läggning i homosexuell aktivitet är en moraliskt acceptabel handlingsväg. Det är den inte."

Påven om buddhismen
"Autoerotisk andlighet."

Påven om kvinnliga präster
Angående uteslutandet ur kyrkan av sju kvinnor som kallade sig själva präster: "... den utdelade bestraffningen är inte bara rättvis utan också nödvändig för att bevara den sanna läran, för att skydda kyrkans enhet och samhörighet och för att vägleda de trognas samveten."

Påven om samkönade äktenskap
Samkönade äktenskap "ifrågasätter familjen i dess naturliga tvåförälderstruktur av moder och fader, och gör homosexualitet och heterosexualitet praktiskt taget likvärdiga i en ny modell för polymorf sexualitet."

Påven om rockmusik
"Ett verktyg för anti-religion"; "den fullständiga motsatsen till den kristna tron på frälsning."

Påven om kloning
"Ett farligare hot än massförstörelsevapen."

Dessa uttalanden vittnar tydligt om påvens starkt drivna konservatism. Ja, det är till och med befogat att tala om ultra-konservatism. Påvens extrema, anti-liberala åsikter gör honom till en fullfjädrad ärkereaktionär. De signaler hans yttranden sänder ut till världens 1,1 miljarder katoliker riskerar att få bekymmersamma effekter. Jag tänker på frågor som mellanreligiös dialog, homosexuellas rättigheter i katolska länder, kvinnans ställning i kyrkan, samkönade äktenskap och stamcellsforskningens vara eller icke vara. I ingen av dessa frågor representerar påven förnuft och humanism. Hans inställning andas tvärtom dogmatism, rigiditet och irrationalism. Påven står för ett andligt mörker, en obskurantism man trodde tillhörde det förgångna.

Jag fruktar således att påvens konservatism och plats på den yttersta högern kommer att leda till inskränkningar i forskningsfriheten, försämrade villkor för framtagning av nya mediciner, ökad spridning av HIV och förlorade fri- och rättigheter för människor generellt, men särskilt för kvinnorna. Homo-, bi- och transpersoners rättigheter ligger extra risigt till. I påvens ögon kan de inte vara annat än synden personifierad.

Det finns följaktligen all anledning i världen att vara uppmärksam på den högerextreme påvens agerande och hans uttalanden från den Heliga Stolen. Han är katolicismens enväldige ledare och har ännu idag stort inflytande bland dess 1,1 miljarder anhängare. Här som alltid gäller det svenska ordspråket att det är bättre att mota Olle i grind.

(Källa till citaten.)

Ned med historie-idealismen!

En populär föreställning bland många människor är att idéer skulle bestämma historiens framåtskridande, inte ekonomiska eller sociala omständigheter. I synnerhet är det en ideologi, som ofta tillskrivs synnerligen avgörande inverkan på samhället och dess utveckling: religionen. Därmed gör man sig till talesman för en idealistisk syn på historien, en uppfattning som i det närmaste har varit försvunnen bland de professionella historikerna i snart ett sekel. Vad är det då för ett misstag man gör, när man uppfattar ideologin, och då särskilt religionen, som historiens motor?

Idealisterna tror felaktigt att religion skulle vara något slags självständigt verkande kraft som styr samhället och historien. Därmed vänder de allt upp och ned. Man kan inte lyfta religion ur dess samhälleliga och historiska sammanhang och betrakta den som något avskilt, lika litet som man vetenskapligt kan studera medvetandet som avskilt från hjärnan. I själva verket är religionen en produkt av sociala, ekonomiska, geografiska, fysiologiska och psykologiska omständigheter, precis som medvetandet är en produkt av hjärnan. Religion är en oundgänglig del av samhället — det erkännes — men skall man förstå den sociala, politiska och ekonomiska utvecklingen är det andra faktorer än religionen som spelar roll. Sålunda bör religionen först och främst ses som en effekt av andra förhållanden, som dessas uttryck och manifestation, än en självständigt verkande styrmekanism. Den professionelle historikern vet och inser detta, därför att knappt ingenting i nutiden eller i det förflutna blir möjligt att förklara, om man bara håller sig till religionen och inte ser på det sammanhang den förekommer i.

De Tamilska tigrarnas självmordsterrorism

De Tamilska tigrarna (egentligen Liberation Tigers of Tamil Eelam — LTTE) är en befrielserörelse på Sri Lanka med en sekularistisk och marxistisk ideologi. Denna grupp innehar för närvarande världsrekordet i självmordsdåd. Dess namnförkortning är alltså LTTE och engelska Wikipedia har följande att förtälja:

"The LTTE has frequently used suicide bombers as a tactic. They pioneered the use of concealed suicide bomb vests, which are now used by many other organisations worldwide. The tactic of deploying suicide bombers was used to assassinate Rajiv Gandhi, who was killed in 1991 using a prototype suicide vest, and Ranasinghe Premadasa, assassinated in 1993.

LTTE had carried out more suicide bombings than any other organization on the face of the earth.According to the experts at Janes securities, between 1980 to 2000,LTTE hadcarried out a total number of 168 suicide attacks on civilians and military targets.The number of suicide attacks easily exceeded the combine total of Hizbullah and Hamas suicide attacks carried out during the same period. "

Några länkar om religion och terrorism

Jag får många frågor om islam, kristendom och terrorism just nu. Eftersom jag inte hinner utveckla ämnet genast i alla dess detaljer och aspekter (fast fler bloggposter kommer i frågan), hänvisar jag så länge till några länkar, där man kan läsa mera:

• Christian extremist terrorism
• The Army of God (kristen grupp)
• Christian Identity (kristen radikalism med våldsinslag)
• Suicide bombers
• The Logic of Suicide Terrorism

Religion hos självmordsterrorister

Under 1980-talet utfördes en lång rad självmordsattacker i Libanon. Syftet den gången var att få USA och Frankrike att dra bort sina soldater från området, vilket till slut uppfylldes. För första gången finns det nu statistik över religionstillhörigheten (inklusive religionsliknande åskådningar) hos de terrorister som utförde självmordsdåden. Av dessa 38 personer var

• åtta islamiska fundamentalister, dvs militanta islamister,
• tjugosju kommunister eller socialister,
• tre kristna.

Av självmordsterroristerna var alltså bara 21 % islamiska fundamentalister, 71 % ateister/sekularister och 8 % kristna. Förutom den låga andelen extremistiska islamister, är förekomsten av kristna självmordsterrorister det mest anmärkningsvärda. Från kristet håll har det alltid förnekats att några kristna skulle kunna utföra självmordsdåd. Detta förnekande kan nu tillbakavisas som ogrundat.

Det är Chicagoprofessorn Robert Pape som i en intervju berättar om denna statistik, hämtad från världens största databas om självmordsterrorism. Där finns också data som visar att de Tamilska tigrarna på Sri Lanka är den grupp som fortfarande innehar världsrekordet i fråga om självmordsdåd. Denna grupp består av marxister och är helt sekularistisk. Medlemmarna kommer från tamilska hindufamiljer, vilket pekar på hinduismen som ursprunglig religionstillhörighet. De Tamilska tigrarna uppfann förresten omkring 1990 självmordsvästen (väst som förses med sprängmedel och bärs dold under kläderna), en idé som senare palestinska terrorister övertagit och satt i bruk.