fredag, oktober 27, 2006

Tips på heliga texter på svenska

Någon frågade mig om jag kunde rekommendera några heliga texter utanför de religiösa traditioner vi numera är mest bekanta med: kristendom och islam.

Här är tre heliga skrifter, tänkvärda och med djupt andligt innehåll, som finns på svenska:
  • Bhagavadgita (hinduism)
  • Dhammapada (buddhism)
  • Dao-de-jing (daoism).

De två sistnämnda är rätt korta och läses igenom på en kväll. Rätt trevligt för dem som stegrar sig inför de mer omfattande heliga texterna, t.ex. Bibeln och Koranen.

G.

torsdag, oktober 26, 2006

Om ni skulle konstruera en religion, hur skulle den då se ut?

Jag tänkte ställa en hypotetisk fråga, mest till mig själv, men även läsaren inbjudes att lämna ett svar i form av en kommentar. Därför riktar jag frågan till er alla.

Anta att ni fick fria händer och obegränsat med resurser för att konstruera en helt och hållet ny religion, from scratch alltså. Hur skulle ni då utforma den? Vilka grundläggande principer och ritualer skulle ingå? Trosartiklar? Hur skulle de "heliga" skrifterna se ut? Innehåll i stora drag? Skulle ni införa ett personligt Högsta väsen eller dyrka någon mer abstrakt princip, typ Förnuftet? En gud eller flera gudar?

Den här frågan grunnar jag på just nu, inspirerad av de franska revolutionärernas försök att konstruera en ny medborgarreligion från grunden i början av 1970-talet. Jag lovar att så småningom återkomma med mitt svar.

tisdag, oktober 24, 2006

Sekularismen har nått sin topp

Den allra tydligaste globala trenden på livsåskådningsområdet torde vara religionens frammarsch över hela jordklotet. I USA stärker kristendomen sitt grepp och flyttar fram sina positioner. I Asien har som bekant islam fått ett enormt uppsvning de senaste decennierna. Det är befogat, menar jag, att nu tala om en konfessionalisering, som avlöser den tidigare sekulariseringen.

När jag blickar tillbaka i historien, verkar det som om sekularismen nådde sin topp under 1950-talet. Då stod sekularismen stark i USA — med allmänn dyrkan av vetenskapen, logisk positivism i filosofin, behaviorism i psykologin — och kristendomen var på reträtt. Under samma årtionde verkade islam gå sotdöden till mötes. Det fanns ingen större entusiasm för religionen i de muslimska länderna. Analytiker i Väst trodde att islam var på väg att ut.

Så här står vi. Sekularismen har nått sin topp och nu åter-konfessionaliseras världen i stället. Dags att bli medlem i nåt religiöst samfund? If you can´t beat them, join them.

Etnocentrism i religionen — är vi fångna i vår kontext?

Efter att ha läst en rad religionsdiskussioner och deltagit i flera debatter om tro tycker jag mig kunna skönja en tendens till etnocentrism på båda sidorna i många debatter. Vad är då etnocentrism i fråga om religion? I det följande skall jag kortfattat försöka förklara begreppet, och jag kommer då att behandla religion sammanbuntat med kultur, eftersom det inte alltid är så lätt att skilja dem åt eller lösgöra dem från varandra. Med en sammanfattande term fattar jag kultur och religion som ett enda religio-kulturellt fenomen.

Etnocentrism i religionen är benägenheten att betrakta verkligheten ur den egna religionens och kulturens synvinkel. Den egna religio-kulturella gruppen bildar centrum i tillvaron och utgör därmed den måttstock mot vilken alla andra grupper bedöms. Ofta innebär etnocentrism tron att den egna religio-kulturella gruppen är viktigast och/eller att somliga eller alla egenskaper hos den egna religionen och kulturen är äverlägsna dem hos andra gupper. Med en etnocentrisk ideologi kommer individer att bedöma andra grupper i relation till sin egen grupp, och särskilt då i relation till den egna gruppens religio-kulturella värderingar, föreställningar och överygelser.

När etnocentrism styr individers föreställningar i religiösa frågor, så kommer t.ex. kristna att bedöma alla andra religioner utifrån den egna. Den egna kristna religionen kommer att betraktas som självklart överlägsen alla andra. Sådant som inte passar in i den kristna religionsförståelsen avfärdas eller ses ned på. Om en främmande religion saknar element som förekommer i kristendomen, t.ex. en helig skrift, så kommer den att klassas som primitiv, vilket t.ex. har skett med de skriftlösa religionerna i Afrika.

Man kommer också att pressa på den andra religionen sina egna religiösa begrepp, trots att de inte passar eller är tillämpliga. T.ex. kommer kristna att leta efter religiösa ledargestalter av Jesus typ i andra religioner. Man kommer att söka efter motsvarigheter till Bibeln, och ställa sig sådana fråger som "Vad är Hinduismens Bibel?", varigenom man effektivt osynliggör en enormt stor och heterogen massa av religiösa skrifter samt missrepresenterar de heliga texternas roll inom hinduismen. Och man kommer att tolka begrepp som moksha ("befrielse" i hinduismen) utifrån det egna kristna frälsningsbegreppet, trots att det är som att jämföra äpplen med päron.

Allt sådant etnocentriskt beteende kommer naturligtvis att leda till en skev och nedvärderande syn på alla religioner och kulturer utom den egna.

På motsvarande sätt kommer muslimer, hinduer, buddhister etc., som uppvisar ett etnocentriskt beteende, att tolka andra religioner utifrån sig själva. Den egna religionen är bäst, medan de andra är dåliga i olika grader.

Finns det något sätt att komma undan dessa etnocentriska tendenser? Eller är vi för alltid fångna i vår egen religio-kulturella kontext? Dömda att se ned på alla som inte är lika oss själva, dömda att skapa oss en vrångbild av dem?