Besattheten vid det förmenta slöjtvånget

Många icke-muslimer har för sig att så gott som alla minderåriga muslimska tjejer med slöja bär den under tvång. Som ett generellt påstående stämmer inte detta, men här vill jag tala om de fullkomligt orimliga proportioner som slöjfrågan har antagit och orsakerna därtill. Även om det nog händer att muslimska flickor tvingas att bära slöja av sina föräldrar, är det ingenting mot det massiva kvinnoförtryck som pågår i det svenska samhället, av svenskar mot svenskar. Att hundratusentals svenska kvinnor misshandlas och våldtas av svenska män är en betydligt mer angelägen fråga än huruvida det kan ha förekommit att nioåriga muslimskor har tvingats ta på sig slöja utanför hemmet.

Är besattheten av slöjan ett sätt för svenskar att slippa ta itu med det egna kvinnoförtrycket, att vända bort uppmärksamheten och skyla över? Handlar det om den psykologiska mekanism som kallas projektion, att det man hatar hos sig själv tycker man sig se hos andra? Eller kan det rent av vara så att talet om slöjtvång är ett sätt att legitimera främlingsfientlighet och kulturrasism? Slöjan är ett förtryck, påstår man, och därför är det befogat att gå till rätta med den muslimska kulturen och motverka den, ja helst bör den muslimska invandringen stoppas helt. Så resonerar de främlingsfientliga krafterna.

Antagligen spelar alla tre faktorerna. in. Talet om slöjtvång riktar uppmärksamheten bort från det inhemska kvinnoförtrycket. Det är ett uttryck för projektion, och det legitimerar främlingsfientlighet. Utan sådana mekanismer blir det obegripligt hur svenskar i gemen har kunnat bli så oerhört besatta av slöjan och det befarade tvånget att bära den. När det påstådda slöjtvånget blir en anledning att förtrycka muslimer är det för övrigt verkligen dags att sätta ned foten. Då har det gått för långt.

Andra bloggar om: slöja, muslimer, slöjtvång, islam, integration

Svenska muslimer vill inte ha sharia-lag

"Extrema konservativa muslimer vill ha egna lagar. Men det är något som de flesta muslimer starkt är emot — och till och med upplever som ett hot." Det hävdar imamen Abd al Haqq Kielan i en debattartikel i dagens Expressen.

Kielan påtalar det betydelsefulla för integrationsprocessen att imamer är uppvuxna och utbildade i Sverige, och han kommer i sammanhanget in på det faktum att de flesta muslimer i landet tar avstånd från särlagstiftning för deras del, det vill säga sharia-lagar. Kielan skriver:

"När imamerna kommer från utlandet tar de med sig värderingar och attityder som ofta inte fungerar här, och som i värsta fall innebär segregering och konflikter.

Ett exempel ser vi i de årligen återkommande kraven på särlagstiftning för muslimer som kommer från ett visst, numera ökänt, håll bland de i Sverige verksamma muslimska föreningarna. Dessa krav upplevs som ett hot av de flesta muslimerna i Sverige och leder till onödiga motsättningar och ger oss muslimer dåligt rykte."

Vilda västern-jakt på fildelare!

Alarmerande nyheter! På justitiedepartementet förbereds just nu ett lagförslag, som kommer att ge branschorganisationer rätt att få ut information om personer som förefaller att ägna sig åt fildelning. Det handlar om IP-numret, den adress som en viss dator har på Internet. Numret har bara polis och åklagare hittills kunnat få tillgång till, men nu skall det, om förslaget går igenom, också kunna vidarebefordras till privata organisationer, som ägnar sig åt att spåra upp och sätta åt fildelande individer.

Att ge privata och juridiska personer rätt att på egen hand jaga fildelare är förstås alldeles galet och totalt fel. Det strider mot hela vår rättstradition. Det är staten, och endast den, som skall administerar tvångsmedel och se till att misstänkta brottslingar lagförs.

En privat jakt på fildelare är inte helt olik de uppbåd i Vilda västern som tog på sig att spåra och fängsla misstänkta eller de lynchmobbar som också fanns på den tiden. Vem vill ha sådan godtycklig rättvisa? Om det nu överhuvudtaget kan kallas för en sådan.

Risken är överhängande att misstänkta fildelare kommer att utsättas för godtycke och övergrepp, om de privata intressena tillåts handla helt efter eget skön. Nej, som medborgare är det dags att sätta ned foten nu och vägra låta sig trakasseras till följd av en tämligen oskyldig, kulturell sysselsättning.

Ökad religionsmångfald påskyndar sekularisering

När judendom, islam och andra religioner börjar göra sig märkbara i det svenska samhället (inbrytningar är på gång) kommer det att bli ohållbart att favorisera en religion, kristendomen, med uteslutande av de andra. Då tvingas staten att förhålla sig strikt neutralt i religiösa frågor, alltså sekulärt.

Redan har skolavslutningar börjat hållas i aulor och andra religiöst neutrala lokaler. Och man sjunger sekulära sånger (första versen av "Den blomstertid nu kommer", som inte nämner Gud, är OK). Utvecklingen beror naturligtvis på det allt större inslaget av muslimska elever på sina håll. Synd bara att man inte tidigare brydde sig om den stora gruppen av ateistiska/agnostiska elever. De tvingades till kyrkan i strid mot deras personliga övertygelse.

Den beundransvärda drottning Kristina

En av de få svenska monarkerna jag känner en motvillig beundran för är drottning Kristina. Hon ville konvertera till katolicismen men kunde inte göra det som svensk regent. Alltså tog hon konsekvenserna därav och abdikerade -- en verkligen storartad handling. Tyvärr ser det bistert ut i fråga om vårt nuvarande kungahus. Varken kungen eller kronprinsessan tycks äga det förnuft och moraliska mod som krävs för att frivilligt avsäga sig tronen.

Fler anti-monarkistiska argument

Det ligger, menar jag, något djupt stötande i att statschefsämbetet tillsätts utifrån vilka föräldrar man har i stället för på grundval av kompetens.

När svenskar kommer i kontakt med kungen, beter de sig underdånigt, svassande och fjäskande. Det rimmar illa med den svenska demokratins ideal om alla människors lika värde.

I den svenska regeringsformens andra kapitel står det:

"2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
/.../
Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden..."

Vår monark utövar offentlig makt, men det sker alltså utan respekt för alla människors lika värde och utan värdighet för den vanlige medborgarens del (svassandet, fjäskandet). Monarkin är dessutom en del av samhället, som i strid med grundlagen inte låter sig vägledas av demokratins idéer.

Mer om religionskravet på kungen

Med tanke på den svenska successionsordningens religionskrav kan man fråga sig: Vilken relevans har kungens påbjudna tro för hans skötsel av ämbetet som statschef? På mig förefaller den vara helt irrelevant.

En statschef skall representera hela landet och dess befolkning. Men i trosavseende gör inte kungen det, eftersom bara 10-15 % av svenskarna är troende kristna. Kungen företräder alltså en liten minoritetsuppfattning. Samtidigt finns det andra religiösa grupper, som gör sig bemärkta.

Det naturliga i den här situationen vore att släppa kravet på att kungen skall bekänna sig till "den rena evangeliska läran", att helt radera ut ifrågavarande paragraf ur successionsordningen. För varför skall en viss religion favoriseras genom att få ståta med en statschef i sina led?

Slutligen, hur kan man överhuvudtaget avkräva statschefen en viss trosbekännelse i en sekulär demokrati?

Kungen måste enligt lag vara anti-muslimsk

Den passage i successionsordningen som reglerar monarkens religiösa bekännelse torde vara allmänt bekant. Den lyder:

"§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten."

Monarken måste alltså strikt hålla sig till den oförändrade augsburgska bekännelsen. Vad står det i den då? Bland annat följande intressanta påståenden i första artikeln:

"Våra kyrkor lära endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt skall tros /.../ De fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika."

Enligt lagen måste alltså den svenske monarken ställa sig mot islam och fördöma muslimerna. Men detta är knappast passande i ett Sverige med flera hundratusen muslimer. Borde inte denna anakronistiska lagstiftning rensas ut å det snaraste?