Med tanke på den svenska successionsordningens religionskrav kan man fråga sig: Vilken relevans har kungens påbjudna tro för hans skötsel av ämbetet som statschef? På mig förefaller den vara helt irrelevant.
En statschef skall representera hela landet och dess befolkning. Men i trosavseende gör inte kungen det, eftersom bara 10-15 % av svenskarna är troende kristna. Kungen företräder alltså en liten minoritetsuppfattning. Samtidigt finns det andra religiösa grupper, som gör sig bemärkta.
Det naturliga i den här situationen vore att släppa kravet på att kungen skall bekänna sig till "den rena evangeliska läran", att helt radera ut ifrågavarande paragraf ur successionsordningen. För varför skall en viss religion favoriseras genom att få ståta med en statschef i sina led?
Slutligen, hur kan man överhuvudtaget avkräva statschefen en viss trosbekännelse i en sekulär demokrati?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar