Etnocentrism i religionen — är vi fångna i vår kontext?

Efter att ha läst en rad religionsdiskussioner och deltagit i flera debatter om tro tycker jag mig kunna skönja en tendens till etnocentrism på båda sidorna i många debatter. Vad är då etnocentrism i fråga om religion? I det följande skall jag kortfattat försöka förklara begreppet, och jag kommer då att behandla religion sammanbuntat med kultur, eftersom det inte alltid är så lätt att skilja dem åt eller lösgöra dem från varandra. Med en sammanfattande term fattar jag kultur och religion som ett enda religio-kulturellt fenomen.

Etnocentrism i religionen är benägenheten att betrakta verkligheten ur den egna religionens och kulturens synvinkel. Den egna religio-kulturella gruppen bildar centrum i tillvaron och utgör därmed den måttstock mot vilken alla andra grupper bedöms. Ofta innebär etnocentrism tron att den egna religio-kulturella gruppen är viktigast och/eller att somliga eller alla egenskaper hos den egna religionen och kulturen är äverlägsna dem hos andra gupper. Med en etnocentrisk ideologi kommer individer att bedöma andra grupper i relation till sin egen grupp, och särskilt då i relation till den egna gruppens religio-kulturella värderingar, föreställningar och överygelser.

När etnocentrism styr individers föreställningar i religiösa frågor, så kommer t.ex. kristna att bedöma alla andra religioner utifrån den egna. Den egna kristna religionen kommer att betraktas som självklart överlägsen alla andra. Sådant som inte passar in i den kristna religionsförståelsen avfärdas eller ses ned på. Om en främmande religion saknar element som förekommer i kristendomen, t.ex. en helig skrift, så kommer den att klassas som primitiv, vilket t.ex. har skett med de skriftlösa religionerna i Afrika.

Man kommer också att pressa på den andra religionen sina egna religiösa begrepp, trots att de inte passar eller är tillämpliga. T.ex. kommer kristna att leta efter religiösa ledargestalter av Jesus typ i andra religioner. Man kommer att söka efter motsvarigheter till Bibeln, och ställa sig sådana fråger som "Vad är Hinduismens Bibel?", varigenom man effektivt osynliggör en enormt stor och heterogen massa av religiösa skrifter samt missrepresenterar de heliga texternas roll inom hinduismen. Och man kommer att tolka begrepp som moksha ("befrielse" i hinduismen) utifrån det egna kristna frälsningsbegreppet, trots att det är som att jämföra äpplen med päron.

Allt sådant etnocentriskt beteende kommer naturligtvis att leda till en skev och nedvärderande syn på alla religioner och kulturer utom den egna.

På motsvarande sätt kommer muslimer, hinduer, buddhister etc., som uppvisar ett etnocentriskt beteende, att tolka andra religioner utifrån sig själva. Den egna religionen är bäst, medan de andra är dåliga i olika grader.

Finns det något sätt att komma undan dessa etnocentriska tendenser? Eller är vi för alltid fångna i vår egen religio-kulturella kontext? Dömda att se ned på alla som inte är lika oss själva, dömda att skapa oss en vrångbild av dem?