För en tid sedan publicerade jag en samling citat från några tänkare. En del av dem var på franska och tyska. Då lovade jag att göra en översättning. Den kommer här.
"Alla religioner är dåraktiga med sin barnsliga moral och sina egoistiska löften, monstruöst idiotiska. Det enda säkra är döden." baron d'Holbach (1723-89)
"Den sanna materialismen gör Gud till en omöjlighet, uppenbarelsen till ett hjärnspöke och det kommande livet till en absurditet." Condorcet (1743-94)
"Evangeliet är ingenting annat än en orientalisk roman, som varje människa med gott förstånd finner motbjudande och som enbart förefaller rikta sig till de okunniga, idioterna, folkets slödder — de enda som det förmår att förföra." André Gide (1869-1951)
"Gud är en narcissistisk neuros; han har skapat alla människor för det särskilda syftet att få dem att beundra honom." Albert Camus (1913-1960)
Condorcet och baron d'Holbach var franska upplysningsfilosofer, Gide och Camus skönlitterära författare, dessutom nobelpristagare, 1947 respektive 1957. (Det verkar som katolicismens grepp om Frankrike förmått landets intellektuella till särskilt hätska angrepp mot kristendomen.) Två tyska filosofer får avsluta.
"Ingen är så förryckt att han inte finner en ännu mera förryckt som förstår honom."
"Filosofin är ett slags hämnd på verkligheten."
"Asketen gör en nödvändighet av dygden."
Friedrich Nietzsche (1844-1900)
"Religionen är folkets metafysik." Arthur Schopenhauer (1788–1860)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Dom där franska filosoferna verkar coola. Jag tror bestämt jag ska utforska dom lite mera. Stadsbibblan nästa!! :)
Tyckte bara att du glömde Feuerbach och Marx. Den sistnämnde säger bl.a.:
Det religiösa eländet är uttrycket för det verkliga eländet samtidigt som det är protesten mot detta verkliga elände. Religionen är de betryckta kreaturens suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium.
Att upphäva religionen som folkets illusoriska lycka är att kräva dess verkliga lycka. Kravet att det skall uppge illusionerna om sitt läge är kravet på att uppge ett tillstånd som behöver illusionerna. Religionskritiken är alltså ett embryo till kritiken av den jämmerdal vars gloria religionen är.
Kritiken har plockat bort de imaginära blommorna från kedjorna, inte för att människan skall bära fantasilösa, tröstlösa kedjor, utan för att hon skall kasta av sig sina fjättrar och plocka den levande blomman. Religionskritiken gör människan besviken för att hon skall tänka, handla och gestalta sin verklighet som en besviken människa som kommit till insikt, för att hon skall börja cirkulera kring sig själv och därmed runt sin verkliga sol.Religionen är blott den illusoriska sol som roterar runt människan, så länge hon inte rör sig runt sig själv.
/Peter
Hej!
Läs gärna min blogg, du kommer få dig ett garv eller två. Skriver om religionens vansinne.
//http://mathiasengman.blogg.se/
Skicka en kommentar