Formgivningsargumentet är cirkulärt

Ett av de bästa sätten att avfärda formgivningsargumentet — att naturens ändamålsenlighet vittnar om en skapare — är att, som David Hume först gjorde, peka på dess cirkularitet.

Så här resonerar den gudstroende, som anammar argumentet, i en cirkel, något förenklat.

— Titta, naturen är intelligent formgiven! Alltså måste det finnas en intelligent formgivare, dvs. Gud.

Resonemanget är cirkulärt, därför att slutsatsens sanning förutsätts i premissen. Därför är formgivningsargumentet värdelöst; det bevisar ingenting alls. Det är ett icke-bevis.

(Not: Formgivningsargumentet brukar på svenska heta designargumentet och på engelska "the intelligent design argument". Jag prövar här en ny terminologi.)