Påvens ultra-konservatism

Ju mer jag får reda på om den relativt nye påven, desto mer betänklig blir jag. Nedan presenterar jag denne Benedictus' åsikter i en rad aktuella frågor genom att citera honom själv.

Påven om homosexualitet
"Även om den homosexuelles särskilda läggning inte är en synd, är den ändå en mer eller mindre stark böjelse mot något inneboende moraliskt ondskefullt; och således måste läggningen i sig ses som en faktisk störning. Därför bör speciell hänsyn och prästerlig uppmärksamhet riktas mot dem som lider av detta tillstånd, så att de inte leds att tro att utlevelsen av deras läggning i homosexuell aktivitet är en moraliskt acceptabel handlingsväg. Det är den inte."

Påven om buddhismen
"Autoerotisk andlighet."

Påven om kvinnliga präster
Angående uteslutandet ur kyrkan av sju kvinnor som kallade sig själva präster: "... den utdelade bestraffningen är inte bara rättvis utan också nödvändig för att bevara den sanna läran, för att skydda kyrkans enhet och samhörighet och för att vägleda de trognas samveten."

Påven om samkönade äktenskap
Samkönade äktenskap "ifrågasätter familjen i dess naturliga tvåförälderstruktur av moder och fader, och gör homosexualitet och heterosexualitet praktiskt taget likvärdiga i en ny modell för polymorf sexualitet."

Påven om rockmusik
"Ett verktyg för anti-religion"; "den fullständiga motsatsen till den kristna tron på frälsning."

Påven om kloning
"Ett farligare hot än massförstörelsevapen."

Dessa uttalanden vittnar tydligt om påvens starkt drivna konservatism. Ja, det är till och med befogat att tala om ultra-konservatism. Påvens extrema, anti-liberala åsikter gör honom till en fullfjädrad ärkereaktionär. De signaler hans yttranden sänder ut till världens 1,1 miljarder katoliker riskerar att få bekymmersamma effekter. Jag tänker på frågor som mellanreligiös dialog, homosexuellas rättigheter i katolska länder, kvinnans ställning i kyrkan, samkönade äktenskap och stamcellsforskningens vara eller icke vara. I ingen av dessa frågor representerar påven förnuft och humanism. Hans inställning andas tvärtom dogmatism, rigiditet och irrationalism. Påven står för ett andligt mörker, en obskurantism man trodde tillhörde det förgångna.

Jag fruktar således att påvens konservatism och plats på den yttersta högern kommer att leda till inskränkningar i forskningsfriheten, försämrade villkor för framtagning av nya mediciner, ökad spridning av HIV och förlorade fri- och rättigheter för människor generellt, men särskilt för kvinnorna. Homo-, bi- och transpersoners rättigheter ligger extra risigt till. I påvens ögon kan de inte vara annat än synden personifierad.

Det finns följaktligen all anledning i världen att vara uppmärksam på den högerextreme påvens agerande och hans uttalanden från den Heliga Stolen. Han är katolicismens enväldige ledare och har ännu idag stort inflytande bland dess 1,1 miljarder anhängare. Här som alltid gäller det svenska ordspråket att det är bättre att mota Olle i grind.

(Källa till citaten.)