Det finns en utbredd vanföreställning att islam inbegriper precis allt i muslimens liv och sociala vara. Inget kunde vara felaktigare. Förutom invändningen att en så allomfattande användning av termen "islam" gör den helt meningslös och oanvändbar, finns ett djupare skäl till varför det rör sig om en missuppfattning.
Islam gör nämligen av hävd en åtskillnad mellan den religiösa och profana dimensionen av livet. Distinktionen återges genom termerna ibadat och muamalat. Ibadat betecknar den religiösa sfären, bildad av den individuella muslimens relation till Gud. Muamalat står i sin tur för alla icke-religiösa aspekter av livet, dvs. vad som utgör den profana sfären. Paret ibadat-muamalat är alltså motsvarigheten till den västerländska åtskillnaden mellan det heliga och det profana, det religiösa och världsliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
I Västerlandet vilar lagstiftningen p å judisk-kristen grund. Blir den till något religiöst för det?
intressant och viktig blogg, jag har addat dig på min hall-of-fame-lista. :)
www.sharazad.blogg.se
Tack detsamma, Sidekick. Jag ska föra in din blogg i min bloggrulle, så snart jag får upp en sådan. :-)
Mer grov verklighetsförvanskning. Inte för att vara oartig men det känns befogat att ställa sig vilken verklighet du lever i egentligen. Du menar med andra ord att 99% av alla seriösa historiker och orientalister har helt fel som konstaturar det högst okontroversiella faktumet att den Islam och muslimska världen genom historien aldrig har accepterat vår sekulära samhällsyn. Fantastiskt! När skall du hålla föredrag om dessa revolutionerande rön för hela den samalade forskarkåren? När skall du förstå att det inte finns några historiska exempel på muslimska sekulära stater? Hela begreppet är västerländskt och helt väsensfrämmande för islam tills ottomandiplomater kände sig nödgade att låna in ordet från Europa och arabiska kristna för något hundratal år sedan. När skall du förstå att Islams teologi och historia aldrig har byggt på en åtskilland av moské och stat? Muslimer har tagit emot samhällsmkommandon från dag ett via Muhammed som var BÅDE statsöverhuvud, krigsherre och profet. Förstår du inte vilka samhällskonsekvenser en sådan världsbild får?
JLPicard,
Du jämför med Västerlandet. Som du vet var åtskillnaden av kyrka från stat en lång och mödosam process här i Sverige. Den fördes inte i hamn förrän under 1900-talet. Slutpunkten ligger så pass kort tillbaka i tiden som år 2000, då kyrkan till sist skildes från staten.
Att skilja mellan kyrka och stat är en idé från 1700-talets upplysningsrörelse. Amerikanen Thomas Jefferson gav idén dess första formulering. Den implementerades direkt i USA men i Europa kämpade kyrkan emot sekulariseringen. I inget land i Europa skildes kyrkan från staten före år 1900.
Du får gärna bemöta någon av mina poänger istället för att dra iväg på sidospår. Som till exempel det universellt kända faktumet att sekularism inte har några historiska rötter i den muslimska världen.Inte heller har islam någonsin skapat ett sekulärt samhälle. Inte heller har islams egna doktriner några som helst gränser för var religionen slutar och samhället börjar. Det finns ingen teologisk grundprincip som stödjer sekularism inom islam. Det enda sätter att kunna sekuelarisera ett muslimskt samhälle är genom att selektivt bortse från vissa grunddoktriner. Detta har aldrig skett i muslimska samhällen, några större folkliga rörelse för att marginalisera islams inflytande över samhället har aldrig existerar. Sen finner jag ingen logik i ditt första påstående, varför skulle konstaterandet att islam genomsyrar hela det muslimska samhället "göra termen islam meningslös"? Har faktumet att kommunisen genomsyrade hela sovjetsamhället renderat begreppet kommunism meningslöst?
Vågen till islams reformation måste gå genom An kan inte reformera utan att kritisera. Vi vet av vår egen historia och kamp mot kyrkan att man inte kan nå en reformation utan en bred folklig rörelse som kräver mer utrymme för individen och mindre utrymme för religionen.
Du verkar blunda för verkligheten. Muslimer i dagens mellanöstern vill ha mer religion, inte mindre. Folket i dagens mellanöstern ser demokrati och sekularism som problemet, inte lösningen. Var är dagens folkiga kamp mot moskéerna? Var är dagens kritik av islam och islams våldspåbud i mellanöstern? Vad grundar du dina optimism om islams framtid på, annat än ditt egna subjektiva teoretiserande kring enskilda korancitat och islamiska termer?
Var hittar du sekulariserings- och reformationsviljan i en region som vill ha mer religion och mer ortodoxi?
JLPicard,
Du pratar om islams grunddoktriner. Låt oss då kika på dem. De utgörs av islams fem pelare och de sex trosartiklarna. Dessa är de enda doktriner som är gemensamma för alla muslimer, och i dem finns det inget politiskt, inget alls.
JLPicard,
En reformvåg går redan genom islam. Jag har en artikel som jag rekommenderar dig att läsa. Två citat därur:
"The last century has witnessed dramatic increases in literacy and education throughout the Arab and Muslim world, giving both Muslim men and women unprecedented access to new ideas and sources of knowledge. The result has been a steady erosion in the religious authority of Islam's traditional clerical institutions."
...
"Now, as more and more Muslim laity, and especially Muslim women, are studying the Koran for themselves, they are increasingly brushing aside centuries of traditionalist, male-dominated, and often misogynistic, clerical interpretation in favor of a highly individualized and more gender-neutral reading of Islam. By seizing the power of interpretation from the iron grip of the clerical institutions, these individuals are not only actively reinterpreting Islam according to their own evolving needs, they are shaping the future of this rapidly expanding and deeply fractured faith."
Hela artikeln
Ja du, var skall man börja? Artikeln i fråga, skriven av Resa Azlan, en muslimsk apologet, som tidigare har gjort sig känd för att beskriva det diskriminerade Dhimmi-ssytemet som "pluralism",
var ett propagandastycke utan dess like. Artikeln är ytlig, oansvarig och oärlig. Det intressanta är dock att artilen bekräftas nästan alla mina poänger som jag försöekr förklara för dig grottis: Att islam radikaliseras och drar åt ett mer rent, literalistiskt islam.
Artikelns grundpremiss är lika enkel som avskyvärd: Osama Bin Laden är vår tids Martin Luther. Hans uppmaningar (att muslimer världen över skall döda icke-muslimer) bör ses som en "reformation", ett stöd för muslimer och nödvändigt rensande av Islam. Med andra ord, bin Laden bör hyllas. Med andra ord, det som skall rensas bort är modernismen och sekularismen. Bin Ladens Islam är det sanna islam. Var har vi hört det argumentet förut, grottis? Därmed ställer sig Azlan retoriskt på Al-Qaidas och Talibanernas sida, även om han pliktskyldigt slänger in den sedvanliga parentesen som fördömer "Bin Ladens metoder". Bin Ladens mål är däremot tydligen önskvärt. Intressant...
-Artikeln missar faktumet att Salafismen, inte sekularismen, är den snabbast växande grenen inom dagens islam
-Alla dessa "onlinefatwor" som artikeln hyllar är reaktionära och konservativa. Inte sekulära/Liberala.
-Faktumet att muslimer går från en auktoritet (lokala imamer) till en annan (onlinewfatwor) visar bara hur urholkad initiativförmågan och självständigheten är i mellanöstern.
-Information sprids snabbare idag, men vad hjälper det om informationen som sprids är reaktionär och bakåtsträvande? Vilken konsekvens får det? Just det, mainstreamislam blir radikalare. Inte liberalare.
-Man gör en absurd jämförelse mellan Bin Laden, en patologisk massmördare och terrorist, med kristna reformister som Thomas Muntzer och Luther. Ytterligare kommentarer känns överflödiga, va? Hur man med gott samvete kan jämföra lutherska individualister som Muntzer med Talibaner som Bin laden, som vill lägga hela omvärlden under sina fötter, bortgår mitt förstånd.
-Man jämför offensiv jihadterrorism och självmordsbombare med Luthers stöd för individualism och frihet.
-Man hyllar Bin Ladens manipulation när han beordrar världens muslimer att strunta i imamerna och istället lyssna på honom, som ett "clever trick". Det är för mig oförsvarligt att hylla en terrorist som uppmanar världens muslimer att gå ut och mörda.
-Genom att fabricera en koppling att dagens islamistiska terrorism och kristen "reformation" drar man därmed slutsatsen att Bin Ladens terrorism och mord av oskyldiga människor är någon slags progressiv kamp för att reformera islam. Och här når vi kärnan: visst är den det! På ett ytterst perverst sätt som helt och hållet bekräftar min egen poäng: Dagens islamiska reformation är faktiskt en reformation, men inte i vår mening: Reformationen är ett slags anti-refrmation, som går mot ett mer ortodoxt, mer literalistiskt islam. Trenden är tydlig, muslimer idag blir mer och mer radikala, i synnherhet muslimer i västvärlden. Det som under 1900-talet hade varit periferala, extrema rörelser (Salafism och literalism) är nu på väg att närma sig Islams mittfåra. Det är ytterst allvarligt.
Jag har känt och umgåtts kring muslimer i stora delar av mitt liv och jag tvingas med bestörtning konstatera hur varje ny generation blir mindre och mindre sekulär. Tyvärr Grottis, du hjälper inte Islam mot en reformation genom att skönmåla läget. Du bör istället stödja muslimska sekularister som vill ha rätten att kritisera islam, rätten att slippa slöja, rätten att lämna islam. Jag vill se en islamisk reformation lika mycket som du. Men jag tänker inte börja blunda för en negativ verklighet för att det känns bättre så. Försök att förstå, det finns ett skäl till att sekularister inom islam riskerar livet, och det handlar inte om USA, det handlar om islam.
Visa mig en sekulär gräsrotsrörelse som vinner folkets stöd och tillåts verka fritt utan hot för livet så skall lovar jag att hålla ta din position på allvar. Jag tolkar det du tidigare har skrivit som att du har ett inre behov av att se just islam som lösningen på dina eventuella egna teologiska funderingar eller konflikter. Fair enough. Men du har därmed gjort en emotionell investering i en viss tolkning av situationens, och ditt perspektiv kan därmed inte anses vara objektivt. Du bör därför proklamera dina intentioner öppet och ärligt: Du är en ren apologet för islam, du vill att islam skall bli framtidens lösning. Var ärligt i marknadsföringen. Kanske kunde vara en bra brasklapp för framtida nytillkomna läsare. Just in case. Eller vad tror du?
Inget politiskt i Islams känrndoktriner? Skojar du?
JLPicard,
Ditt långa inlägg innehåller två grundläggande argumentationsfel. Du börjar med ett ad hominen när du skriver:
'Artikeln i fråga, skriven av Resa Azlan, en muslimsk apologet, som tidigare har gjort sig känd för att beskriva det diskriminerade Dhimmi-ssytemet som "pluralism".'
Att Azlan skulle vara muslimsk apologet eller ha skildrat dhimmi-systemet i uppskattande ordalag är irrelevant. Det hindrar inte honom från att ha rätt i det för vilket jag refererar till honom: att det går en av lekmän understödd reformvåg genom islam just nu.
Det finns många oberoende, sekulära forskare som skulle kunna skriva under på den tesen. Dess giltighet undergrävs inte heller av ditt andra argumentationsfel: guilt by association. Eftersom inte Azlan talar ur skägget och fördömer bin Laden, så kan man, enligt din argumentation, inte lita på honom i någon punkt. Men det är inte ett korrekt resonemang. Även om Azlan rentav skulle ha talat sig varm för bin Laden, Mao, Stalin etc., så hindrar det inte honom från att säga saker som är sanna och riktiga.
Till sist kan jag försäkra dig, JLP, att jag inte är muslim och att jag inte avser att konvertera. Jag är trygg i min ateism.
Mvh,
Grottis
JLPicard 14:45,
Varsågod att lägga fram Islams kärndoktriner som du uppfattar dem och beskriv vari du ser det politiska.
Går man till Koranen, så finns där ingen klart uttryckt samhällsordning. Det lilla som finns är förenligt med vilket system som helst, även demokrati.
Att du unviker mina kritik av ditt resonemang och fokuserar på ett litet ad hominem i min korta presentation av artikelförfattaren säger väl det mesta om dina åsikters validitet, non? Och som jag skrev, det du kallar reformation är ett missbruk av ordets ordinarie betydelse i den här delen av världen. Eftersom du nu verkar överens med mig om att det i själva verket handlar om återreligionisering så vore väl det minsta du kan göra att informera dina övriga läsare om detta. De kan ju annars göra misstaget att ta dig på orden och dra den felaktiga slutsatsen att ditt bruk av ordet i det här sammanhanget syftar till sekularisering.
Inga politiska kärndoktriner? Skojar du, vad sägs om att tro på koranen som guds eviga ord? Vad sägs om krigsuppmaningar, tanke- och åsiktsförbud, jämlikhetsförbud, regler för samliv, regler för diskriminering av meningsmotståndare, regler för umgånge, regler för klädsel, regler för beskattning, arvsregler, förbud mot ränta? Skulle det det inte vara politiskt att diktera hur ett folk skall skötra samhället, förhålla sig till varandra och sin omvärld?
JLPicard,
Med din logik blir judendomen och i viss mån kristendomen politiska religioner. Ja frågan är om det finns någon religion överhuvudtaget som är helt apolitisk.
Vad man ser i världen idag är ett ökat intresse för religion, en viss vurm. Det gäller både kristendom och islam. Men ett ökat religonsintresse är inte liktydigt med en stegrad fundamentalism. Som bekant går det att vara religiös på ett privat plan, en personlig tro.
JLPicard 09:28,
Jag bad om exempel på kärndoktriner i islam av politisk natur. Det du räknar upp är inga kärndoktriner utan sådant som är perifert och marginellt i förhållande till religionens kvintessens. Dessutom behöver inte de olika påbuden ges en legalistisk tolkning; de kan lika gärna -- och faktiskt bättre -- förstås etiskt som normer för hur vi bör bete oss.
En kärndoktrin som kräver att du tar till dig och följer ett politiskt budskap är naturligtvis politisk.
Vad gäller religioners allmänpolitiska halt skulle jag säga att skiljelinjen går religioner som tydligt avskär politik från den privata tron. På den specifika punkten är kristendomen vida överlägset islam. Eller för att uttrycka saken annorlunda, skiljelinjen går mellan religioner som bygger på påbud och klara detaljstyrande regler å ena sidan och religioner som bygger på interpretation och individuell tolkning å andra sidan.I det avseendet är kristendomen återigen vida överlägset Islam.
Skicka en kommentar