Den icke-representative monarken

Det påstås ofta att kungen är ett starkt varumärke, som befordrar svenska affärsintresse. Så ligger det dock inte till. Det är inte kungen som säljer in Sverige utan alla de experter, affärsmän och politiker som följer med på hans utlandsbesök. Det enda kungen gör är att officiera vid tomma och substanslösa ceremonier, som just föranstaltas av sentimental-emotionella och nostalgiska skäl.

I starkt republikanska länder som Frankrike torde kungen inte vara något starkt varumärke utan snarare en belastning.

Som svensk skäms jag när monarken, denna feodala rest från ett djupt orättvist samhälle, flygs runt till olika länder, där han tillåts symbolisera mig och alla andra svenskar, en förment sinnebild för landet Sverige helt enkelt.

Är det någon som på allvar menar att kungen skulle vara en träffande och passande symbol för det moderna, egalitära och sekulära Sverige?

Nya länkar tillagda

Jag har i dag lagt till några länkar (i högerspaltens lista) till ett antal svenska diskussionsforum på Internet. För den debattlystne finns där många andra att debattera med om alla ämnen mellan himmel och jord, roligt och allmänbildande.

Alla forumnamnen är inte självupplysande. Speciellt bör sägas att Skalman.nu inriktar sig på historia och Dicksongatan på filosofi. VoF står för föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Islam som terrorns verktyg

Jag har funderat en del på detta varför islamistiska terrorgrupper, t.ex. Bin Ladins al-Qaeda, använder sig av en religiös, islamiskt färgad retorik, så fort de får publicitet. Här är några hypoteser. Den islamistiska retoriken

• är propaganda för att få muslimer negativt inställda till Väst och positivt inställda till den islamistiska terrorn,
• riktar sig till dem som kan tänkas direkt engagera sig som terrorist, alltså ett slags värvningsförsök,
• försöker få västerlänningar att koppla terrorn till religionen islam för att därigenom öka konfrontationen och motsättningarna mellan muslimer och icke-muslimer,
• legitimerar och sanktionerar verksamheten, inte minst viktigt för att lokalbefolkningen omkring terroristerna skall tolerera den,
• beror på okunnighet och låg bildningsnivå, dvs man talar på ett språk som även dåligt utbildade muslimer kan förstå; alla muslimer är bekanta med islamisk symbol- och begreppsvärld.
  

Man kunde också tänka sig att den svallande, känslosamma och ursinniga retoriken motsvaras av en glödande och fanatisk religiös tro hos de militanta islamisterna. I så fall skulle islam fungera som ett sätt att

• motivera medlemmarna i terrorgruppen,
• öka medlemmarnas benägenhet att utsätta sig för faror,
  
• hålla samman gruppen och stärka gruppkänslan,
• dämpa terroristens skuldkänslor över de egna dåden.
• upprätthålla en identitet trots att terroristen gjorts rotlös,
  
• få tröst och livsmod, då terroristen sannolikt lämnat hus, hem, släkt och vänner bakom sig.

Fler anti-monarkistiska argument

Det ligger, menar jag, något djupt stötande i att statschefsämbetet tillsätts utifrån vilka föräldrar man har i stället för på grundval av kompetens.

När svenskar kommer i kontakt med kungen, beter de sig underdånigt, svassande och fjäskande. Det rimmar illa med den svenska demokratins ideal om alla människors lika värde.

I den svenska regeringsformens andra kapitel står det:

"2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
/.../
Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden..."

Vår monark utövar offentlig makt, men det sker alltså utan respekt för alla människors lika värde och utan värdighet för den vanlige medborgarens del (svassandet, fjäskandet). Monarkin är dessutom en del av samhället, som i strid med grundlagen inte låter sig vägledas av demokratins idéer.

Enligt Nya testamentet måste kvinnan bära huvudbonad

Det s.k. slöjtvånget diskuteras ofta i samband med islam. Men hur står det till med kristendomen i denna fråga — är den så oskyldig? Någon gång läste jag att det skall finnas ett slags slöjtvång i Nya testamentet men har aldrig kollat upp det. I dag bestämde jag mig för att göra detta, och fann Paulus skriva följande i första Korinterbrevet:

"En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad." (1 Kor 11:4-6)

Paulus fortsätter med följande patriarkala, misogyna utfall:

"En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. /.../ Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?" (1 Kor 11:4-6)

Paulus avslutande fråga är förstås retorisk, för han ansåg att svaret inte kunde vara annat än ett rungande nej — kvinnan får inte vara barhuvad utan måste bära huvudbonad.

Mer om religionskravet på kungen

Med tanke på den svenska successionsordningens religionskrav kan man fråga sig: Vilken relevans har kungens påbjudna tro för hans skötsel av ämbetet som statschef? På mig förefaller den vara helt irrelevant.

En statschef skall representera hela landet och dess befolkning. Men i trosavseende gör inte kungen det, eftersom bara 10-15 % av svenskarna är troende kristna. Kungen företräder alltså en liten minoritetsuppfattning. Samtidigt finns det andra religiösa grupper, som gör sig bemärkta.

Det naturliga i den här situationen vore att släppa kravet på att kungen skall bekänna sig till "den rena evangeliska läran", att helt radera ut ifrågavarande paragraf ur successionsordningen. För varför skall en viss religion favoriseras genom att få ståta med en statschef i sina led?

Slutligen, hur kan man överhuvudtaget avkräva statschefen en viss trosbekännelse i en sekulär demokrati?

Kungen måste enligt lag vara anti-muslimsk

Den passage i successionsordningen som reglerar monarkens religiösa bekännelse torde vara allmänt bekant. Den lyder:

"§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten."

Monarken måste alltså strikt hålla sig till den oförändrade augsburgska bekännelsen. Vad står det i den då? Bland annat följande intressanta påståenden i första artikeln:

"Våra kyrkor lära endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt skall tros /.../ De fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika."

Enligt lagen måste alltså den svenske monarken ställa sig mot islam och fördöma muslimerna. Men detta är knappast passande i ett Sverige med flera hundratusen muslimer. Borde inte denna anakronistiska lagstiftning rensas ut å det snaraste?

Källkritikens fyra principer

Såvitt jag kan förstå bygger modern källkritik på fyra principer. Man skulle också kunna se dem som kriterier på en skriftlig källas accepterbarhet. För att en skriftlig källa skall vara godtagbar bör den vara:

1. äkta. Förfalskade källor går naturligtvis bort direkt.
2. samtida. Ju närmare i tiden med det redogjorda förloppet en källa är skriven, desto pålitligare.
3. tendensfri. En partisk, opportun källa har ett intresse av att förvränga det skildrade förloppet enligt ett visst syfte. Så tendensria, objektiva källor som möjligt är att föredra. Alternativt skall tendensen inte vara kopplad till det man vill åberopa ur källan.
4. oberoende. En skildring av något blir mer trovärdig om oberoende källor stöder den. En källa som är beroende av andra kan inte tillföra någon extra trovärdighet.

Kanske 1000 världar med intelligent liv i vår egen galax!

Lördagen den 18 november såg jag ett kort program på Kunskapskanalen, vilket handlade om s.k. exoplaneter (planeter utanför vårt eget solsystem), om upptäckten av dem och om efterforskningarna huruvida de bär liv (där en svensk astronom finns med i en ledande roll).

En forskare, som framträdde i programmet, gjorde följande överslagsberäkning på basis av de upptäckter man gjort. Sannolikt finns det ca 100 miljarder exoplaneter i vår egen galax Vintergatan med förutsättningar för liv, betingelser liknande dem vi har på Jorden. Ett rimligt antagande är att intelligent liv på sådana planeter uppstår en gång på 100 miljoner. Det betyder ätt det i vår galax skulle finnas omkring 1000 världar med liv av ungefär samma intelligensgrad som vi.

Chansen är alltså stor att vi inte är ensamma, att liv är något relativt vanligt i universum. Tanken svindlar! Tänk bara på alla de filosofiska och religiösa konsekvenser det skulle bli genom upptäcken av andra intelligenta världar!

Judendom och islam — en jämförelse

Judendom och islam betraktas som systerreligioner; man brukar tala om dem som Abrahams barn. Det har fått mig intresserad av att jämföra de två. Vad finns det för likheter och skillnader? Följande har jag kommit fram till hittills:

Likheter mellan islam och judendom
- Strikt monoteistisk gudsbild. Gud får inte avbildas.
- Jesus var en människa, inte Messias.
- Människan föds inte med arvsynd utan är innerst inne god.
- Moralkraven: inte ljuga, stjäla, våldta eller begå äktenskapsbrott. Människorna ska visa hjälpsamhet och kärlek mot alla.
- Griskött och blodmat förbjudna.
- Pojkar omskärs

Olikheter
- I judendomen har omskärelsen en religiös betydelse
- Judendomen förbjuder mycket mera mat utöver nämnda två, bl.a. skaldjur.
- För judarna är GT helig skrift, muslimerna ser den som förvanskad uppenbarelse.
- Judendomen har oklara föreställningar om livet efter detta, medan islam tror ungefär som kristendomen på uppståndelse och dom, paradis och helvete.
- Enligt islam är inte alla GT:s profeter viktiga, men Jesus var en viktig profet.

Det var några punkter. Är det ytterligare några som ni kommer att tänka på? Eller går det att fånga förhållandet mellan judendom och islam i en verkligt pregnant och koncis formel?

Varför förföljde kyrkans män mystikerna?

Under medeltiden var mystikerna illa sedda av kyrkans män och utsattes periodvis för förföljelse. Hur kom det sig? Varför uppsakttades inte mystikerna som de fromma och Gudfruktiga män de tyckte s vara? Så här tror jag att det ligger till:

Mystikerna hotade prästernas monopol över Gudskontakten genom att de trädde i en direkt relation till Gud. Med en sådan relation och därmed följande direkta budskap från Gud hotades också den prästerliga kontrollen över Gudskunskapen.

Mystikerna var alltså ett hot mot prästerskapet, därför att de hotade att åsidosätta detta dels som förmedlande länk till Gud, dels som förmedlare av kunskap om Gud.

Mat den enda accepterade synden bland kristna?

Jag tänker på den amerikanska undersökning som tidningarna Dagen och Aftonbladet har hänvisat till i dagarna. Bibletroende i USA är fetare än icke-troende och anhängare av andra religioner. Det beror sannolikt på, hävdar forskaren bakom undersökningen, att mat är en mer accepterad synd än andra njutningsmedel:

– I ett sammanhang där alkohol inte är tillåten och där rökning och dans inte är accepterade är en massa mat den enda accepterade ”synden".

Så här går ingressen i aftonbladet:

"Övervikt är ett betydligt större problem bland bibeltroende kristna än bland muslimer, hinduer och icke troende, skriver tidningen Dagen. Det visar en ny amerikansk studie – som konstaterar att mer än var femte pingstvän och drygt var fjärde baptist är kraftigt överviktig."

Och här finns hela artikeln.

Är detta att bibeltroende kristna skulle vara fetare än andra något som kan observeras även här i Sverige? Är det så att man fortfarande i svenska frireligiösa kretsar slår ned på vissa nöjen, t.ex. dans, vin och viss musik, t.ex. rockmusik och hip-hop? Blir därmed mat, som syndfri förlustelse, den enda tillflykten, när dessa frireligiösa söker litet mera sinnlig njutning (förutom sex då med maken/makan) här i livet?