Gudstron motsäger evolutionsteorin

Är teismen, alltså den Gudstro som finns i t.ex. kristendomen, förenlig med biologins utvecklingsteori, enlig vilken allt liv i universum har genomgått en utveckling till följd av variation och selektion? De flesta liberala kristna brukar hävda att det inte finns något i Guds existens som motsäger evolutionsteorin. Men det gör det allt, menar jag, för Gud är just ett levande väsen som inte själv utvecklats, en punkt som teologerna noga brukar framhålla. Man kan ställa upp följande lilla slutledning, som visar detta.

1. Premiss: Enligt evolutionsteorin har allt levande, alla varelser genomgått en utveckling.
2. Premiss: Gud är ett levande väsen.
   
3. Premiss: Gud har inte genomgått någon utveckling utan har alltid varit densamme.
4. Slutsats: Alltså är evolutionsteorin falsk.

Guds existens vederlägger alltså evolutionsteorin. För den liberale teisten, som accepterar vetenskapens bild av naturen och universum, kan teorin bara räddas genom att dess tillämpningsområde inskränks till att endast gälla allt levande utom Gud. Men det sker naturligtvis helt ad hoct, därför att det inte finns någon annan, oberoende bevisning som säger att evolutionsteorin inte skulle gälla universellt. Man kan inte helt inskränka naturvetenskapliga teorier så fort det passar en själv.

Den vetenskapsvänlige teisten har fått ännu ett problem på halsen, verkar det som. Plötsligt är det bara en hårsmån som skiljer denne från kreationisten.

Andra bloggar om: ateism, filosofi, Gud, religion, vetenskap

FN:s klimatrapport och det amerikanska motståndet

Alldeles nyligen presenterades FN:s allra senaste klimatrapport med nya uppdaterade uppgifter och en förstärkt hotbild. Utvecklingen mot ett varmare klimat tycks gå snabbare än vad någon förväntade sig för sex år sedan, då förra rapporten kom. Världens största marodör när det gäller koldioxidutsläpp är USA. Ändå har man i landet en synnerligen ljum inställning till klimatforskarnas alarmerande data. Hur kommer det sig?

I USA finns en religiös likgiltighet, särskilt bland de högerkristna, gentemot klimatvarningarna. Det är allmänt känt att Bush-administrationen — presidenten är dessa kristnas nuvarande beskyddare och ledare — motarbetar och försvårar för de amerikanska klimatforskare som ansluter sig till den allmänna meningen i övriga världen att hotet mot temperatur- och väderförhållandena måste tas på allvar.

I en ganska färsk undersökning visade det sig att 42 procent av alla amerikaner var antingen helt säkra eller ganska säkra på att Jesus skulle komma tillbaka under deras livstid. Med en sådan inställning finns det förstås inte mycket anledning att göra något åt utsläppen eller att förbättra miljön. Med Jesu ankomst kommer ändå allting att ställas till rätta på jorden, lyder den fasta övertygelsen, inklusive naturen.

Det ligger något mycket oroväckande i detta att blind tro tycks hålla på att bädda för en framtida global katastrof.

* * *

För övrigt har jag placerat min blogg i Jönköping på bloggkartan.se, ty jag föddes och växte upp där. Inte sällan bloggar jag också därifrån.

Tacka kvantmekaniken för datorn och Internet

Kvantmekaniken ligger till grund för fasta tillståndets fysik, som ligger till grund för halvledarelektronik, som ligger till grund för transistorer och integrerade kretsar. Exempel på de senare är mikroprocessorn, CPU:n, som sitter i alla datorer och styr deras arbete. Internet är uppbyggt av hundratals miljoner datorer som kommunicerar med varandra.

Tio vetenskapliga baspåståenden

Just nu skrivs en wikibok med titeln Nature: The scientific point of view. Inte många delar är klara i detta öppna, kollektiva projekt. Men som ett sorts preludium har man hunnit ställa upp tio grundläggande vetenskapliga påståenden. Då jag fann dem utmärkta som en grund för den vetenskapliga världsåskådningen, det som ibland kallas naturalism, roade jag mig med att översätta dem till svenska, varav resultatet är som följer.

1. Världen består av materia, energi och information. De första två kan uppvisa många former och strukturer, vilka beskrivs som information.

2. Universum styrs av fyra fysikaliska krafter: den svaga och starka kraften i atomer, den elektromagnetiska kraften och gravitation. Dessa krafter kan verka på objekt, men det krävs ingen direkt fysiskt kontakt mellan objekten.

3. Atomer är materiens minsta delar med ännu urskiljbara kemiska egenskaper. Atomerna kan vidare delas upp i elementarpartiklar. Det finns mer än 90 olika sorters atomer (grundämnen), som kan förena sig i en mängd olika molekyler. Strålningens minsta delar utgörs av de så kallade fotonerna. De uppvisar också vågkaraktär.

4. Universum har genomgått en lång historia, som har varat i mer än tio miljarder år. Denna utveckling har följt strikta vetenskapliga lagar. Solen och jorden är också mycket gamla. Solen utvecklar massvis med energi genom kärnfusion och levererar delar av den energin i ett miljarder år gammalt flöde av solljus till jorden.

5. Livets början på jorden är en tämligen sällsynt kosmisk händelse i en omgivning, som inte är gynnsam för liv, i ett enormt och ganska tomt universum. Utomjordiskt liv kan finnas, men det finns inga bevis för det ännu.

6. Livets utveckling har varit en naturlig process utan mål. De första livsformerna föregicks av en kemikalisk utveckling av självorganiserande och självkopierande molekyler. Ur dessa framgick enheter som kunde föröka sig. Enheterna förenade sig i större cellkolonier och i mer komplicerade organismer. Människan är också resultatet av denna utveckling.

7. Planen för varje livsform återfinns i dess gener. Den biologiska evolutionen följer delvis slumpens lagar (mutation, variation, omkombinering), delvis icke slumpmässiga lagar (urval). Den biologiska evolutionen tenderar att resultera i allt mer sofistikerade strukturer och organismer, men den följer ingen plan, har inget mål.

8. Den mänskliga hjärnan och medvetandet är instrument för vår överlevnad. De tillåter oss att dra riktiga slutsatser om vår omgivning och om oss själva. Men människans sinnen är inte ofelbara. Människan kan begå misstag.

9. Allt i universum sker på ett naturligt sätt. Vetenskapen har varit mycket framgångsrik genom att se oerhört kritiskt på varje övernaturlig förklaring. I fall av tvivel förkastas den övernaturliga förklaringen och en naturlig lösning sökes.

10. Varje mänsklig varelse kommer att dö. Det aktiva medvetandet hos varje man och kvinna är dödligt. Allra senast dör det, när våra kroppar dör. Allt liv på jorden är dödligt och kommer att dö ut allra senast när solen slocknar.

Källa.

Religiositet ett överlevnadsvärde?

Ibland får man höra — ofta från apologeter som för en stund ikläder sig naturvetenskapens kappa — att religiositet är något nedärvt hos människan, något som sitter i hennes gener, därför att det religiösa förhållningssättet till världen skulle innebära ett överlevnadsvärde. Dessa apologeter har då exemplifierat med den styrka och tröst, som religionen förmår att skänka (troende) människor i tider av kris och sorg.

Men även om religiositet innebure en överlevnadsfördel, så är den dock ringa jämfört med den som vetenskaplighet innebär. Vetenskapen tillåter människan att förklara skeenden, att förutsäga kommande händelser och att handla framgångsrikt. Den gör att vi kan lättare kan tillgodose våra materiella behov, bota människor från sjukdomar, befria oss från irrationell fruktan och ångest et cetera.

Som positivismens grundare Auguste Comte skrev så handlar vetenskapen om "att veta för att förutse för att kunna". I själva verket utgör den vetenskapliga attityden den ultimata överlevnadsfördelen.

Ersätt det slarvigt använda ordet "bevis"!

Det talas mycket om att vetenskapen bevisat det ena eller andra. Och ibland, när man lägger fram en kontroversiell tes, får man uppmaningen "Bevisa det!" slängd i ansiktet. Hur ligger det egentligen till med det lilla ordet "bevis"? Används det inte ganska slarvigt i dessa sammanhang? Jag vill mena det. Dessutom finns det ord som bättre och mer exakt beskriver läget.

I fråga om empiriska vetenskaper tycker jag att det är olyckligt att tala om bevis, eftersom termen associerar till 100% säkerhet (jämför med matematiskt bevis). Att påståenden, som uttalar sig om verkligheten, inte med absolut säkerhet låter sig bevisas, är en gammal sanning från filosofin. Därför bör man använda sig av "svagare" termer som inte innebär att man fastställt ett påståendes eller en teoris sanning utom allt rimligt tvivel, t.ex. "indicier", "belägg" eller "stöd". För verbet "bevisa" kan man i stället utnyttja "bestyrka", "underbygga" eller "bekräfta".

Jag tycker alltså det är bättre att säga att Einsteins allmänna relativitetsteori har ett gott empiriskt stöd, än att den skulle vara bevisad, och man bör säga att experiment har utförts som bestyrker den.

Man har berättat för mig att ordet "bevis" används rätt slarvigt inom samhällsvetenskapen, där man tydligen menar sig ha bevis för sina teorier. Det var inte roligt att höra om denna olat. Men samhällsvetare drabbas tydligen lätt av megalomani och hybris. Det kommer fram t.ex. när de s.k. kunskapssociologerna påstår att de ryckt undan mattan på naturvetenskapens fötter och visat (sic!) att dess sanningsanspråk är genomsyrade av subjektivitet och etnocentrism och därför inget annat är än relativa, kulturbundna yttranden med begränsad giltighet.

Det finns ytterligare en term i bruk som ersätter det alltför starka "bevis", och det är "evidens", tydligen under inflytande av engelskans "evidence", som där kontrasterar mot "proof", det som vi här vill undvika. Termen "evidens" förefaller vara mest utbredd inom den naturvetenskapliga forskarvärlden. Utövare av läkarvetenskap och psykiatri talar t.ex. om evidensbaserad medicin och evidensbaserade terapimetoder, just därför att man stöder sig på empiriska data. Och när man är osäker på en uppfattning, tar man in mer evidens för att antingen bestyrka den eller falsifiera den.

Ja, trots att "evidens" tycks vara anglosaxisk importvara, är ordet en mycket god ersättning för "bevis". Jag tror att jag själv kommer att använda det mera i fortsättningen.

Religionerna och vetenskapen

I debatten om tro och vetande — huruvida religion är förenlig med vetenskap — utgår man här i Västerlandet ofta från kristendomen, som om den på något sätt skulle vara typisk för all religion.

Jag skönjer en viss etnocentrism här. Kristendomen är speciell bland religionerna genom att lägga tyngdpunkten på ortodoxin, att ha de rätta trosföreställningarna. Detta är inte regeln bland religioner. Inom judendom, islam, hinduism och buddhism överväger ortopraxin, att man gör det rätta, att man lever rätt.

Störst problem med att förena vetenskap och tro tycks följaktligen de kristna ha, därför att innehållet i tron är så viktig, medan det är ett långt mindre problem i de andra religionerna, vilka är mer praktiskt inriktade och pragmatiska. Sedan finns det ett område, där den naturvetenskapliga världsbilden lätt blir en stötesten för kristendomen och dess två systerreligioner islam och judendom, medan en större anpassbarhet finns hos de österländska religionerna. Jag talar nu om synen på universums tillblivelse.

I hinduism och buddhism, och i flera andra österländska religioner, har man antingen ingen skapelsemyt (världar har alltid existerat) eller så spelar den en ytterst underordnad roll. Man dyrkar heller inte någon speciell skapargud i dessa religioner, men ändå har gudsbegreppet en lika välbefäst position som i de abrahamitiska religionerna. Inom hinduismen finns många oerhört avancerade och komplexa teologier om Gud. I ingen av dem reduceras Gud till att vara blott en Tröstare.

I de tre abrahamitiska religionerna, judendom, islam och kristendom, är en av Guds främsta funktioner att vara skapare av världsalltet. Han är oupplösligt förknippad med universums tillblivelse, och det finns en speciell skaparmyt som gör honom till huvudaktör och upphovsman. Av den anledningen blir det viktigt för juden, muslimen och den kristne att vetenskapen inte på något fundamentalt sätt ifrågasätter den skapelsemyt som är förbunden med Gud. Till exempel kan de inte gärna gilla en vetenskaplig kosmologisk modell, som gör universum evig i tiden, utan början, för då skulle en stor del bortfalla av det som gör Gud till Gud — hans skapargärning.

Den väldiga roll Gud har som Skaparen i de tre abrahamitiska religionerna, judendom, islam och kristendom, saknar som sagt motsvarighet i de österländska religionerna. Därför är dessa senare också mer öppna för en naturvetenskaplig skapelseteori. Lägger man därtill att judendom och islam fokuserar på hur man bör leva, inte på tron, förstår man att den omtalade kollisionen mellan vetenskap och religion mest är en västerländsk, kristen företeelse. Den är inget som berör religionens väsen.

Ormbunken universums mest komplexa organism!

Eftersom kromosomerna, som finns i levande materia, med sitt DNA-innehåll utgör de mest komplexa materiebitarna i det kända universum, ligger det nära till hands att ta antalet kromosomer hos en organism som ett mått på dess komplexitet. Med andra ord, ju fler kromosomer du har, desto mer komplex måste du vara, emedan kromosomerna bildar de mest komplexa molekylerna i universum.

Ormbunken har omkring 1200 kromosomer och är därför det kända universums mest komplexa organism.

Som en jämförelse kan nämnas att schimpansen och tobaksplantan har 48 kromosomer. Människan följer strax därefter med ynkliga 46 stycken.

Att förena vetenskap med tro

Kristendomen är speciell bland religionerna genom att lägga tyngdpunkten på ortodoxin, att ha de rätta trosföreställningarna. Detta är inte regeln bland religioner. Inom judendom, islam, hinduism och buddhism överväger ortopraxin, att man gör det rätta, att man lever rätt. Störst problem med att förena vetenskap och tro har följaktligen de kristna, medan det är ett långt mindre problem i de andra religionerna.

I hinduism och buddhism, och i flera andra österländska religioner, har man antingen ingen skaparmyt (världar har alltid existerat) eller så spelar den en ytterst underordnad roll. Man dyrkar heller inte någon speciell skapargud i dessa religioner, men ändå har gudsbegreppet en lika välbefäst position som i de abrahamitiska religionerna. Inom hinduismen finns många oerhört avancerade och komplexa teologier om Gud. I ingen av dem reduceras Gud till att vara blott en Tröstare.

Den väldiga roll Gud har som Skaparen i de tre abrahamitiska religionerna, judendom, islam och kristendom, saknar alltså motsvarighet i de österländska religionerna. Därför är dessa senare också mer öppna för en naturvetenskaplig skapelseteori. Lägger man därtill att judendom och islam fokuserar på hur man bör leva, inte på tron, förstår man att den omtalade kollisionen mellan vetenskap och religion mest är en västerländsk, kristen företeelse. Den är inget som berör religionens väsen.

Religionens evolutionära grund

Det finns en genetisk mekanism som vidmakthåller religionen: Barns obetingade tro på vuxna. Den här mekanismen har ett klart överlevnadsvärde. Ex: "Nej, min dotter, ät inte de där bären — de är giftiga." "Akta dig, min son, en krokodil!". Genom en naturlig fallenhet att lita och lyssna på de vuxna i de här lägena, ökar barnets chans att överleva, bli vuxen och få fortplanta sig.

Barnet litar obetingat på den vuxne och saknar förmåga att bedöma trovärdigheten i vad denne säger. När den vuxne börjar prata om en straffande Gud, änglar och demoner, kommer det skyddslösa barnet att svälja de historierna med hull och hår och betrakta dem som sanna och riktiga. För övrigt stämmer detta med iakttagelsen att ännu i dag är det vanligast sättet att bli troende att insupa religionen med modersmjölken.

Kanske 1000 världar med intelligent liv i vår egen galax!

Lördagen den 18 november såg jag ett kort program på Kunskapskanalen, vilket handlade om s.k. exoplaneter (planeter utanför vårt eget solsystem), om upptäckten av dem och om efterforskningarna huruvida de bär liv (där en svensk astronom finns med i en ledande roll).

En forskare, som framträdde i programmet, gjorde följande överslagsberäkning på basis av de upptäckter man gjort. Sannolikt finns det ca 100 miljarder exoplaneter i vår egen galax Vintergatan med förutsättningar för liv, betingelser liknande dem vi har på Jorden. Ett rimligt antagande är att intelligent liv på sådana planeter uppstår en gång på 100 miljoner. Det betyder ätt det i vår galax skulle finnas omkring 1000 världar med liv av ungefär samma intelligensgrad som vi.

Chansen är alltså stor att vi inte är ensamma, att liv är något relativt vanligt i universum. Tanken svindlar! Tänk bara på alla de filosofiska och religiösa konsekvenser det skulle bli genom upptäcken av andra intelligenta världar!