Jesus: Bibeln är Guds ord

Som bekant är Jesus den yttersta auktoriteten för de kristna. Vad hade han att säga om de bibliska skrifterna? När man läser Bibelns evangelier, får man onekligen intrycket att också han menade att Gamla testamentet är Guds ord, åtminstone talades detta ord av de gammaltestamentliga profeterna. I vilket fall som helst kan inte GT upphävas enligt Jesu bestämda mening, vilket är ett viktigt observandum. I Johannesevangeliet säger han:

"Lagen [dvs. Gamla testamentet] kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas."
Joh 10:35

När det gäller Jesus egen insats, får man räkna med att hans ord också var Guds, eftersom Jesus och Gud delar på samma väsen i treenigheten. Annorlunda kan detta uttryckas som att Jesus både var helt och hållet mänsklig och fullkomligt gudomlig, hur nu det nu är möjligt, men så lyder dogmen. Vi bör alltså räkna med att det Jesus säger i evangelierna och på andra håll i NT på samma gång är Guds ord. Johannes skriver:

"Ty den som Gud har sänt talar Guds ord."
Joh 3:34

Avslutningsvis kan man notera att Hebréerbrevet understöder vad som just har sagts: att såväl Gamla testamentets profeter som Jesus har talat Guds ord. Jesus anses rentav ha fungerat som ett direkt språkrör för Gud; genom Jesus har Gud talat. I brevet läser man:

"Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom."
Heb 1:1-2

Genom dessa citat stärks förstås tesen att Bibeln gör anspråk på att vara Guds ord. De flesta av dagens kristna gör allt för att distansera sig från en sådan uppfattning. I stället menar de att Bibeln är en helt och hållet mänsklig tolkning och konstruktion, om än den religiösa upplevelsen av Gud har fått vara med och inspirera på något hörn. Frågan är om dessa liberala kristna har något fog för detta, om man ser till vad som faktiskt står i den Heliga skrift.

Andra bloggar om: Bibeln, kristendom, Jesus, bibeltolkning, fundamentalism, bokstavstro, religion

Sanhedrins dom mot Jesus

Förefaller det inte orimligt att judarna skulle dra ihop sin högsta domstol sanhedrin, när den judisk påsken, pesach, redan inletts (den började på skärtorsdagens kväll, vid solnedgång)? Det är lika konstigt som om man i Sverige skulle blixtinkalla KU på påskdagen — nej ännu konstigare, eftersom pesach var helig tid för judarna (i Sverige hålls inte särskilt mycket heligt nuförtiden).

Sanhedrin satt sedan i sammanträde under natten mot fredagen. Man eftersökte två vittnen, som aldrig dök upp. Efter tolv timmar, på fredagmorgonen, kom så domen mot Jesus utan att rättegången hade tillnärmelsevis utförts på laga sätt.

Detta hafsiga, summariska rättegångsförfarande har inga som helst paralleller i judisk i historia utan bryter mot alla regler. Därför är det orimligt att domen mot Jesus skulle ha kommit till på det sätt som evangelisterna skriver.

Jesus anklagar fariseer och laglärda

I Lukasevangeliet utslungar Jesus sju förbannelser mot fariséer (ett judiskt parti) och hycklande skriftlärda (rabbier), vilket direkt motsäger talet om Jesu fridsamhet och mildhet samt understryker hans militanta natur:

'Under detta tal bjöd en farisé honom /Jesus/ hem till sig, och han följde med in och lade sig till bords. Farisén blev förvånad över att han inte badade sig ren före måltiden,
men Herren sade till honom:

”Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska. Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? Nej, ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er.

Ve er, fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra. Ve er, fariseer, som älskar att sitta främst i synagogorna och bli hälsade på torgen. Ve er, ni är som gravar som inte syns, och människorna märker inte när de trampar på dem.”

Då insköt en av de laglärda: ”Mästare, det du säger är en förolämpning mot oss också.”

Han svarade: ”Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna. Ve er, som reser gravvårdar över profeterna, som era fäder dödade. Så vittnar ni om vad era fäder gjort och visar att ni godtar det; de dödade profeterna och ni reser vårdar över dem. /.../ Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat.”'
Luk 11:37-53

Om man inte lyssnar till de kristna, hamnar man i Helvetet

När Jesus sänder ut sina tolv lärjungar för att missionera i världen, säger han enligt Matteus följande till dem:

"Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter. Sannerligen, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad"
Matt 10:14-15

Det kan inte råda något tvivel om Jesu mening. Om man inte vill lyssna på det kristna budskapet, döms man att brinna i Helvetet. Kan man kalla en sådan inställning till sina medmänniskor för annat än militant?

Jesus: Misshandel av tjänstefolk är OK

Bilden av den fridsamme och blide Jesus får sig ännu en törn, när man läser att han förespråkade prygel av tjänstefolk som misslyckas med sina uppgifter:

"Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp."
Luk 12:47-48

Den sistnämnda uppmaningen är anmärkningsvärd. Det spelar ingen roll att tjänaren i sitt oförstånd eller av bristande kunskaper inte klarar av en viss uppgift. Han skall piskas ändå!

Med tanke på hur illa Jesus menar att man skall behandla tjänstefolket, är det märkligt att den kristne säger sig vilja ha honom som sin herre.

Jesus dödar ett fikonträd

Den våldsamma naturen hos Jesus ger sig inte bara till känna i fråga om människor utan drabbar också växtvärlden. En dag får han syn på ett fikonträd. Han är hungrig och det vattnas i munnen på honom inför utsikten att något mätta sig med saftiga fikon. Men trädet bär inga fikon, för det är inte säsong. Då blir Jesus mycket arg, ledsen och besviken med den följden att han genast dödar trädet. Markus och Matteus har återberättat incidenten:

'När de gick från Betania nästa dag blev han (Jesus) hungrig. Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. Då sade han till trädet: ”Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!” Och lärjungarna hörde det.'
Mark 11:12-14

'När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: ”Aldrig någonsin skall du bära frukt.” Och med en gång vissnade trädet.'
Matt 21:19

Händelsen är märklig på ett annat sätt. Som Gud inkarnerad förutsätts Jesus vara allvetande. Ändå känner han inte till att det inte är säsong för fikon.

Att Jesus på detta sättet tar död på ett träd är mycket blamerande. Det pekar på hans våldsamhet, snarstuckenhet och hetsiga humör. Skulle någon t.ex. hugga ned ett äppelträd för att det inte bär frukt i månaden mars?

Om man tolkar incidenten metaforiskt, som bildspråk, blir det än värre. Ett ofruktbart träd är i Bibeln en vanlig bild för ett olydigt folk (jämför med Jer 8:13 och Luk 13:6-9). Passagen skulle då betyda att Jesus är beredd att begå folkmord, för den händelse att människorna inte lyder honom.