Inflytelserika och omtumlande läsefrukter

När jag låg i min soffa i kväll och slappnade av, började mina tankar kretsa kring vilket inflytande de böcker jag läst har haft på mig. Fanns det några som påverkat mig i grunden? Efter en stund kom jag fram till att det är främst tre klassiska romaner, som har berört mig på ett så djupgående sätt att de förändrat min syn på mig själv, människorna och livet. Dessa är med vidhängande korta motivering:

1. Brott och Straff av Fjodor Dostojevskij — första stora litterära upplevelsen och första inblicken i en fullödig romanfigurs rika känslo- och själsliv, Raskolnikovs nämligen. Då förstod jag vad vidden av vad som kan rymmas inom en människas jag.
2. Odysseus av James Joyce — lärde mig älska vardagen och dess människor. Huvudpersonen Leopold Bloom är en anti-hjälte och en helt vanlig, alldaglig människa men fullkomligt oemotståndlig. Trots hans ofta banala tankar och triviala funderingar kan man inte annat än älska honom.
   
3. Lord Jim av Joseph Conrad — fick mig att inse att varje människa är en gåta. Hur mycket vi än försöker förstå en annan människa, finns det alltid en rest som undflyr oss. Det är aldrig möjligt att komma underfund med henne helt och hållet.
   

Vilken bok eller vilka böcker har haft störst inflytande i ditt liv?

Andra bloggar om: Fjodor Dostojevskij, James Joyce, Joseph Conrad, litteratur, klassiker, prosa

Problemen med den svenska deckar-genren

Jag läser inte sådär särdeles många svenska deckar varje år. Men sommartid brukar det bli några stycken, mest för att de är så avkopplande läsning på stranden eller i hängmattan.

Men det finns en rad problem med den svenska deckar-genren, som jag stör mig på. Det mest grava: Hur skall man på ett naturligt sätt föra in en vanlig svensk medborgare, som inte är polis, in i en mordutredning? De olika lösningsförsök jag sett framstår nästan alltid oerhört krystade. Och ta t.ex. Liza Marklunds hjältinna Annika Bengtzon. Hur stor är sannolikheten att en reporter på en kvällstidning gång efter gång skall bli personligen inblandad i brottshärvor och mordutredningar?

Ett annat problem rör alla de mord som de svenska deckarförfattarna översållar sina böcker med, oftast udda och okonventionella mord, ibland bestialiska. Den typen av mord förekommer nästan aldrig i Sverige; de verkliga mordfallen är grådaskiga och trista. Möjligen kan de svenska deckarmorden platsa i en anglosaxisk miljö (det är nog därifrån inspirationen kommer), men de känns så ytterst malplacerade i en svensk svensson-vardag.