Besattheten vid det förmenta slöjtvånget

Många icke-muslimer har för sig att så gott som alla minderåriga muslimska tjejer med slöja bär den under tvång. Som ett generellt påstående stämmer inte detta, men här vill jag tala om de fullkomligt orimliga proportioner som slöjfrågan har antagit och orsakerna därtill. Även om det nog händer att muslimska flickor tvingas att bära slöja av sina föräldrar, är det ingenting mot det massiva kvinnoförtryck som pågår i det svenska samhället, av svenskar mot svenskar. Att hundratusentals svenska kvinnor misshandlas och våldtas av svenska män är en betydligt mer angelägen fråga än huruvida det kan ha förekommit att nioåriga muslimskor har tvingats ta på sig slöja utanför hemmet.

Är besattheten av slöjan ett sätt för svenskar att slippa ta itu med det egna kvinnoförtrycket, att vända bort uppmärksamheten och skyla över? Handlar det om den psykologiska mekanism som kallas projektion, att det man hatar hos sig själv tycker man sig se hos andra? Eller kan det rent av vara så att talet om slöjtvång är ett sätt att legitimera främlingsfientlighet och kulturrasism? Slöjan är ett förtryck, påstår man, och därför är det befogat att gå till rätta med den muslimska kulturen och motverka den, ja helst bör den muslimska invandringen stoppas helt. Så resonerar de främlingsfientliga krafterna.

Antagligen spelar alla tre faktorerna. in. Talet om slöjtvång riktar uppmärksamheten bort från det inhemska kvinnoförtrycket. Det är ett uttryck för projektion, och det legitimerar främlingsfientlighet. Utan sådana mekanismer blir det obegripligt hur svenskar i gemen har kunnat bli så oerhört besatta av slöjan och det befarade tvånget att bära den. När det påstådda slöjtvånget blir en anledning att förtrycka muslimer är det för övrigt verkligen dags att sätta ned foten. Då har det gått för långt.

Andra bloggar om: slöja, muslimer, slöjtvång, islam, integration

Ökad religionsmångfald påskyndar sekularisering

När judendom, islam och andra religioner börjar göra sig märkbara i det svenska samhället (inbrytningar är på gång) kommer det att bli ohållbart att favorisera en religion, kristendomen, med uteslutande av de andra. Då tvingas staten att förhålla sig strikt neutralt i religiösa frågor, alltså sekulärt.

Redan har skolavslutningar börjat hållas i aulor och andra religiöst neutrala lokaler. Och man sjunger sekulära sånger (första versen av "Den blomstertid nu kommer", som inte nämner Gud, är OK). Utvecklingen beror naturligtvis på det allt större inslaget av muslimska elever på sina håll. Synd bara att man inte tidigare brydde sig om den stora gruppen av ateistiska/agnostiska elever. De tvingades till kyrkan i strid mot deras personliga övertygelse.

Hur man avgör om ett bruk är islamiskt

Ofta diskuteras huruvida olika seder och bruk som praktiseras av muslimer, t.ex. kvinnornas slöjbärande, verkligen är en del av religionen islam. Sådana diskussioner utvecklas inte sällan till ändlösa debatter, där man aldrig kommer fram till ett avgörande. Nu finns det faktiskt i själva islam en metod för att slita sådana tvister.

För att avgöra om ett påbud är islamiskt, börjar man med att kolla om det återfinns i Koranen. Finns det inte där, övergår man till Profetens Sunnah. Lyser det även där med sin frånvaro, försöker man i stället härleda det ur Koranen eller Sunnah medelst analogislut. Går inte det heller, så kollar man om den till påbudet motsvarande seden praktiseras inom hela Umma (den muslimska världen), om den är en allmänt anammad sed bland muslimer.

Om påbudet inte kan styrkas på något av de här visen, är det inte islamiskt, inte religiöst, utan vanlig traditon eller sed, ett värdsligt bruk.

Genom denna metod kan man t.ex. visa att könsstympning av kvinnor inte är något religiöst påbud inom islam, ingen del av religionen. Till och med slöjbärandet kan ifrågasättas, eftersom det har obefintligt eller svagt stöd i Koranen och haditherna samt inte praktiseras i någon överväldigande utsträckning bland muslimska kvinnor världen över.

Enligt Nya testamentet måste kvinnan bära huvudbonad

Det s.k. slöjtvånget diskuteras ofta i samband med islam. Men hur står det till med kristendomen i denna fråga — är den så oskyldig? Någon gång läste jag att det skall finnas ett slags slöjtvång i Nya testamentet men har aldrig kollat upp det. I dag bestämde jag mig för att göra detta, och fann Paulus skriva följande i första Korinterbrevet:

"En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad." (1 Kor 11:4-6)

Paulus fortsätter med följande patriarkala, misogyna utfall:

"En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. /.../ Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?" (1 Kor 11:4-6)

Paulus avslutande fråga är förstås retorisk, för han ansåg att svaret inte kunde vara annat än ett rungande nej — kvinnan får inte vara barhuvad utan måste bära huvudbonad.