Om man inte lyssnar till de kristna, hamnar man i Helvetet

När Jesus sänder ut sina tolv lärjungar för att missionera i världen, säger han enligt Matteus följande till dem:

"Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter. Sannerligen, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad"
Matt 10:14-15

Det kan inte råda något tvivel om Jesu mening. Om man inte vill lyssna på det kristna budskapet, döms man att brinna i Helvetet. Kan man kalla en sådan inställning till sina medmänniskor för annat än militant?

Jesus: Misshandel av tjänstefolk är OK

Bilden av den fridsamme och blide Jesus får sig ännu en törn, när man läser att han förespråkade prygel av tjänstefolk som misslyckas med sina uppgifter:

"Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp."
Luk 12:47-48

Den sistnämnda uppmaningen är anmärkningsvärd. Det spelar ingen roll att tjänaren i sitt oförstånd eller av bristande kunskaper inte klarar av en viss uppgift. Han skall piskas ändå!

Med tanke på hur illa Jesus menar att man skall behandla tjänstefolket, är det märkligt att den kristne säger sig vilja ha honom som sin herre.

Jesus dödar ett fikonträd

Den våldsamma naturen hos Jesus ger sig inte bara till känna i fråga om människor utan drabbar också växtvärlden. En dag får han syn på ett fikonträd. Han är hungrig och det vattnas i munnen på honom inför utsikten att något mätta sig med saftiga fikon. Men trädet bär inga fikon, för det är inte säsong. Då blir Jesus mycket arg, ledsen och besviken med den följden att han genast dödar trädet. Markus och Matteus har återberättat incidenten:

'När de gick från Betania nästa dag blev han (Jesus) hungrig. Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. Då sade han till trädet: ”Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!” Och lärjungarna hörde det.'
Mark 11:12-14

'När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: ”Aldrig någonsin skall du bära frukt.” Och med en gång vissnade trädet.'
Matt 21:19

Händelsen är märklig på ett annat sätt. Som Gud inkarnerad förutsätts Jesus vara allvetande. Ändå känner han inte till att det inte är säsong för fikon.

Att Jesus på detta sättet tar död på ett träd är mycket blamerande. Det pekar på hans våldsamhet, snarstuckenhet och hetsiga humör. Skulle någon t.ex. hugga ned ett äppelträd för att det inte bär frukt i månaden mars?

Om man tolkar incidenten metaforiskt, som bildspråk, blir det än värre. Ett ofruktbart träd är i Bibeln en vanlig bild för ett olydigt folk (jämför med Jer 8:13 och Luk 13:6-9). Passagen skulle då betyda att Jesus är beredd att begå folkmord, för den händelse att människorna inte lyder honom.

Jesus som tecken för strid

När Josef och Maria kom till templet med det nyss födda Jesusbarnet — de skulle helga honom åt Gud och förrätta ett offer namn som seden var — stötte de på en from man, Symeon, som var utrustad med siarförmåga.

'Och Symeon välsignade dem och sade till hans (Jesus) mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd."'
Luk 2:34-35

Jesus förutspås alltså inte bli någon fridsfurste utan snarare en person som framkallar krig, split och kiv.

Jesus dömer ohörsamma städer till förödelse

Vid ett tillfälle retar sig Jesus på att några galileiska städer — Korasin, Betsaida och Kafarnaum — inte tagit intryck av hans predikningar. För denna ohörsamhet dömer han dem och deras invånare till en fruktansvärd död och evig pina i Helvetet:

'Sedan började han (Jesus) anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er.

Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig.”'
Matt 11:20-24

Att döma hela städer till att förstöras mer brutalt och våldsamt sätt än Sodom samt skicka dem till att evigt plågas i Helvetet kan inte ses annat än som ett utslag av militarism och skoningslöshet. Särskilt uppsendeväckande är att Jesus fäller denna fruktansvärda dom över städerna bara därför att de inte påverkats av hans budskap. Jesus kan helt enkelt inte acceptera att man inte lyssnar på honom. Nej, åsiktsfriheten var inte mycket värd för honom.

Jesu våldsamma tempelrensning

En av de mer kända våldsamheterna Jesus begick är hans rensning av templet i Jerusalem från växlare och handelsmän. Växlarna behövdes därför att tempelskatten skulle erläggas i judisk valuta. Från handelsmännen köpte man djur som kunde offras i samband med den judiska tempelkulten.

När man läser det lilla stycken får man lätt föreställningen att Jesus mer eller mindre löpte amok, att han med vild uppsyn sprang runt och välte omkull den ena handelsboden efter den andra, ursinnig och rasande. Markus skriver:

"De kom till Jerusalem, och han (Jesus) gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen."
Mark 11:15-16

Johannesevangeliet skrevs ett fyrtiotal år efter Markus. På ett för legendmaterial typiskt vis har berättelsen broderats ut. Hos Johannes gör Jesus en piska (!) åt sig, som han använder för att driva ut alla ur templet:

'Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord,och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.”'
Joh 2:13-16

Av det citerade stycket från Johannes framgår det klart att Jesus piskade människor. Alltså var inte Jesus främmande för att använda våld.

Berättelsen om svärden

Det finns en intressant passage i Nya testamentet, som visar att Jesus och hans lärjungar förberedde sig på våldsanvändning. Åtminstone uppmanar Jesus dem att beväpna sig med svärd. Händelsen äger rum strax innan Jesus fängslas av översteprästerna.

'Sedan sade han (Jesus) till dem: ”När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” — ”Nej, ingenting”, svarade de.

Då sade han: ”Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.” —

”Herre”, sade de, ”här är två svärd.” — ”Det är bra”, svarade han.'
Luk 22:35-38

Lite längre fram i kapitlet kommer scenen då Jesus fängslas. Efter att han blivit utpekad genom Judas kyss, blir lärjungarna oroliga, griper till våld och får användning av sina svärd:

'När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: ”Herre, skall vi ta till våra svärd?” Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.'
Luk 22:49-50.

Jesu reaktion på detta är säga åt lärjungarna att inte fortsätta våldet, men han varken bannar dem eller ger dem någon reprimand. Om Jesus vore den store fredsfurste han omtalas som, borde han naturligtvis sett mycket allvarligare på incidenten. Att med ett svärd hugga av ett öra, är inte en vidare snäll handling.

Lukas om ofreden som kommer med Jesus

De tre evangelieförfattarna utom Johannes har mycket stoff gemensamt (varför de sammanfattande brukar omnämnas som synoptikerna). Lukas har en litet mera kondenserad version av den Jesu predikan om splittring och ofred bland människorna som jag i ett tidigare inlägg citerade från Markus:

"Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!... Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring!

Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.”
Luk 12:49-53

Att påstå att man har kommit för att bränna upp jorden tyder på en ganska militaristisk inställning, även om man tolkar det mer symboliskt. Å andra sidan finns ju den vanliga tolkningen att eld = krig...

De kristna och gudsbilden i GT och NT

Det är för mig obegripligt, hur kristna kan förkasta Gamla testamentet (GT) och ständigt hålla fram Nya testamentet (NT). Det spelar ingen roll att Gud sluter ett nytt förbund med de kristna (och enligt kristen förståelse överger sitt gamla folk judarna), för det är samma Gud som figurerar i både i GT och NT. Men däri ligger en problematik.

I GT är Gud brutal, egoistisk, hänsynslös och härsklysten, i NT är han mild, god och kärleksfull. Dessa två gudsbilder förefaller svåra att förena. Vilken av de två är den sanna? Om man påstår att den i GT är falsk, påstår man samtidigt att GT är en osann skrift. Om man hävdar GT är sann men att Gud ändrat på sig, så betyder det att Gud inte är ett fullkomligt väsen, för ett sådant är perfekt hela tiden; det har inget behov att ändras. Hur man än vänder och vrider på det hamnar man i problem.

Att förena vetenskap med tro

Kristendomen är speciell bland religionerna genom att lägga tyngdpunkten på ortodoxin, att ha de rätta trosföreställningarna. Detta är inte regeln bland religioner. Inom judendom, islam, hinduism och buddhism överväger ortopraxin, att man gör det rätta, att man lever rätt. Störst problem med att förena vetenskap och tro har följaktligen de kristna, medan det är ett långt mindre problem i de andra religionerna.

I hinduism och buddhism, och i flera andra österländska religioner, har man antingen ingen skaparmyt (världar har alltid existerat) eller så spelar den en ytterst underordnad roll. Man dyrkar heller inte någon speciell skapargud i dessa religioner, men ändå har gudsbegreppet en lika välbefäst position som i de abrahamitiska religionerna. Inom hinduismen finns många oerhört avancerade och komplexa teologier om Gud. I ingen av dem reduceras Gud till att vara blott en Tröstare.

Den väldiga roll Gud har som Skaparen i de tre abrahamitiska religionerna, judendom, islam och kristendom, saknar alltså motsvarighet i de österländska religionerna. Därför är dessa senare också mer öppna för en naturvetenskaplig skapelseteori. Lägger man därtill att judendom och islam fokuserar på hur man bör leva, inte på tron, förstår man att den omtalade kollisionen mellan vetenskap och religion mest är en västerländsk, kristen företeelse. Den är inget som berör religionens väsen.

Ökad religionsmångfald påskyndar sekularisering

När judendom, islam och andra religioner börjar göra sig märkbara i det svenska samhället (inbrytningar är på gång) kommer det att bli ohållbart att favorisera en religion, kristendomen, med uteslutande av de andra. Då tvingas staten att förhålla sig strikt neutralt i religiösa frågor, alltså sekulärt.

Redan har skolavslutningar börjat hållas i aulor och andra religiöst neutrala lokaler. Och man sjunger sekulära sånger (första versen av "Den blomstertid nu kommer", som inte nämner Gud, är OK). Utvecklingen beror naturligtvis på det allt större inslaget av muslimska elever på sina håll. Synd bara att man inte tidigare brydde sig om den stora gruppen av ateistiska/agnostiska elever. De tvingades till kyrkan i strid mot deras personliga övertygelse.

Religionens evolutionära grund

Det finns en genetisk mekanism som vidmakthåller religionen: Barns obetingade tro på vuxna. Den här mekanismen har ett klart överlevnadsvärde. Ex: "Nej, min dotter, ät inte de där bären — de är giftiga." "Akta dig, min son, en krokodil!". Genom en naturlig fallenhet att lita och lyssna på de vuxna i de här lägena, ökar barnets chans att överleva, bli vuxen och få fortplanta sig.

Barnet litar obetingat på den vuxne och saknar förmåga att bedöma trovärdigheten i vad denne säger. När den vuxne börjar prata om en straffande Gud, änglar och demoner, kommer det skyddslösa barnet att svälja de historierna med hull och hår och betrakta dem som sanna och riktiga. För övrigt stämmer detta med iakttagelsen att ännu i dag är det vanligast sättet att bli troende att insupa religionen med modersmjölken.

Jesus: "Hugg ner mina fiender!"

Det finns ett annat ord av Jesus, som än mer obestridligt ådagalägger hans oförsonliga och krigiska ådra. Efter att i Lukasevangeliets nittonde kapitel ha avslutat liknelsen om de tio punden, säger Jesus plötsligt:

"Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Men mina fiender, de som inte ville låta sig styras av mig, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn."
Luk 19:26-27

Kristna apologeter har försökt skyla över denna avslöjande, blamerande fadäs genom att dels sticka in en vers, Luk 19:25, som inte finns i de äldsta manuskripten (en s.k. interpolation), dels felaktigt föra samman det citerade Jesusordet med den föregående liknelsen, trots att det är uppenbart att denna slutar i och med Luk 19:24. I Luk 19:26, som ursprungligen vidtog, levererar sedan Jesus liknelsens sensmoral: "var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har".

Konstens uppgift

Konstens uppgift kunde vara att komplettera (teoretisk) förståelse med upplevelse. För det är skillnad mellan att inse att något ligger till på ett visst sätt och att uppleva att det är så.

Jesu icke-pacifism

Återigen har några kristna apologeter lyckats hesa upp mig. Den här gången genom att göra gällande att kristendomen skulle vara en pacifistisk religion. För att i någon mån återställa min själsliga balans, skulle jag vilja citera några kända Jesusord ur Matteus 10:

"Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.

Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.

Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender.

Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det."
(Matt 10:32-39)

Den hårda och oförsonliga tonen Jesus här anlägger är omisskännlig. Ingen tvekan kan råda. Jesus har kommit för att så split bland människorna. Alla de som avvisar Jesus blir själva avvisade av honom å det bestämdaste -- ingen pardon eller nåd erbjuds. Erkänner man inte Jesus är man rökt. Då har man visat ut sig själv.

De citerade orden är raka motsatsen till pacifism. I stället andas de intolerans, fientlighet, stamtänkande och söndring. Sannerligen, kristendomen är ingen pacifistisk religion.

Hur man avgör om ett bruk är islamiskt

Ofta diskuteras huruvida olika seder och bruk som praktiseras av muslimer, t.ex. kvinnornas slöjbärande, verkligen är en del av religionen islam. Sådana diskussioner utvecklas inte sällan till ändlösa debatter, där man aldrig kommer fram till ett avgörande. Nu finns det faktiskt i själva islam en metod för att slita sådana tvister.

För att avgöra om ett påbud är islamiskt, börjar man med att kolla om det återfinns i Koranen. Finns det inte där, övergår man till Profetens Sunnah. Lyser det även där med sin frånvaro, försöker man i stället härleda det ur Koranen eller Sunnah medelst analogislut. Går inte det heller, så kollar man om den till påbudet motsvarande seden praktiseras inom hela Umma (den muslimska världen), om den är en allmänt anammad sed bland muslimer.

Om påbudet inte kan styrkas på något av de här visen, är det inte islamiskt, inte religiöst, utan vanlig traditon eller sed, ett värdsligt bruk.

Genom denna metod kan man t.ex. visa att könsstympning av kvinnor inte är något religiöst påbud inom islam, ingen del av religionen. Till och med slöjbärandet kan ifrågasättas, eftersom det har obefintligt eller svagt stöd i Koranen och haditherna samt inte praktiseras i någon överväldigande utsträckning bland muslimska kvinnor världen över.

Islamiskt kärleksbud?

Islam för inte fram samma radikala kärleksbud som judendomen och kristendomen, det är sant. Men Koranen predikar trots allt vänlighet och förståelse mellan människor:

"Gud befaller att rätt och rättvisa skall råda människor emellan och befaller dem att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat." (Sura 16:90, Bernströms övers.)

Guldkorn ur Muhammeds avskedspredikan

Jag har just läst igenom profeten Muhammeds avskedstal, som han höll precis före sin död 632 e.v.t. Man kan kalla det hans andliga testamente. Här följer några av guldkornen i talet (på engelska, eftersom det inte finns någon svensk översättning av hela texten på nätet).

Den gyllene regeln
"Hurt no one so that no one may hurt you."

Ingen rätt till det som förvärvats genom mord
"Every right arising out of homicide in pre-islamic days is henceforth waived.''

Kvinnan har också rättigheter i förhållande till mannen
"O People, it is true that you have certain rights with regard to your women but they also have rights over you."

Männen skall behandla sin fruar väl
"Do treat your women well and be kind to them for they are your partners and committed helpers."

Universell jämlikhet
"All mankind is from Adam and Eve, an Arab has no superiority over a non-Arab nor a non-Arab has any superiority over an Arab."

Antirasism
"A white has no superiority over a black nor a black has any superiority over a white - except by piety and good action."

Jag tycker de här citaten ur Muhammeds avskedstal kastar en viss glans över hans personlighet. Egentligen var han nog ganska snäll och human, långt ifrån det blodtörstiga monster han ibland utmålas som.

Hela talet

Kristendomens kärleksbudskap ej eget påfund

Det finns en envis fördom om att Jesu kärleksbudskap — du skall älska din nästa som dig själv — skulle vara unikt för kristendomen. Det stämmer emellertid inte. I själva verket har kristendomen knyckt det från judendomen. Ur deras Torah saxar jag:

"Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren." (3 Mos 19:18)

"Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud." (3 Mos 19:34)

Av dessa båda verser framgår att såväl judar som icke-judar omfattas av kärleksbudet i judendomen.

Dessutom gör Paulus i ett av sina brev en sammanfattning av den mosaiska lagen. Han skriver:

"Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv." (Gal 5:14)

Den beundransvärda drottning Kristina

En av de få svenska monarkerna jag känner en motvillig beundran för är drottning Kristina. Hon ville konvertera till katolicismen men kunde inte göra det som svensk regent. Alltså tog hon konsekvenserna därav och abdikerade -- en verkligen storartad handling. Tyvärr ser det bistert ut i fråga om vårt nuvarande kungahus. Varken kungen eller kronprinsessan tycks äga det förnuft och moraliska mod som krävs för att frivilligt avsäga sig tronen.

Gudar och bön i buddhismen

Buddhismen förnekar inte att det skulle finnas några gudar, och det är OK i så fall att offra eller be böner för att få materiella fördelar.

Det buddhismen hävdar är att ingen gud kan frälsa människan från samsara, från kretsloppet av födsel, liv, död och återfödelse. Endast genom att följa buddhismen kan man befrias från samsara och nå Nirvana. Det kan aldrig en gud fixa, med aldrig så många böner.

För övrigt är det enligt buddhismen möjligt att återfödas som en gud. Dock blir man människa, när väl den ursprungliga goda karman nötts ned. Bara som människa kan man nå Nirvana, vilket är ett stort plus i jämförelse med tillvaron som gud.